Suderkisse om björnmöten
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Vacker bild denna disiga morgon när solen gick upp. Vänsterramen dinglade ner i vattnetbrynet när han gick och slöfiskade lax. Ljudlöst smög jag upp bakom honom. Ställde mig på bakbenen och knackade honom försiktigt i knävecket. Man vill ju inte skrämma en björn. Pshztanz, vad platt man kan bli om dom svimmar uppå en! Bäst att anlägga en fredlig ton.
- Hej kompis! Har du simmat hela vägen från Nynäshamn, du ser... lite sliten ut?
Han stirrade tveksamt på mig. Satt sig dock ner och lät stönande huvudet falla ner i ramarna. Jag knaprade lugnt på en liten bit lax medan han fick hämta sig från kattchocken.
- Gotlandsbåten, kissemissen. Vi är några som brukar planka livbåtarna. Vilken sjuhelvetes fest!
Han rotade runt i sanden, fick upp en liten flaska som han sträckte fram. Försiktigt nosade jag. Det svartnade för ögonen. Han hade infört biologiskt stridsmedel till ön!
- Bävergäll, från Norrland, ta en slurk!
Han talade med djup, sprucken röst. Jag hoppade undan, ihärdigt ruskandes på huvudet. Försökte räta ut morrhåren som krullat ihop sig av stanken.
- Förresten kissemissen, kan du skicka över den där laxen, tror du? Orkar inte fiska idag.
- Dumheter, kompis, sa jag kort. Min lax är min lax.
Jäklars vilket fel svar det var! Högerramen ven över mina öron. Jag fick kasta mig fram och hugga allt jag orkade i ovansidan av hans fot. Björntassbira!!! Värre än Bävergäll. Fick akut andtäppa. Spottade snabbt tre gånger i vattnet för att inte giftet skulle spridas i kroppen. Det var då han fick in fullträffen.
En evighet låg jag jämsides och segelflög med två häpna måsar. Saltvattenstänken från havet fick mig att kvickna till innan jag landade i släken. Så ser jag björnen komma vrålande mot mig igen...
- Du kan inte ta mig, din badis!
Det var det kraftfullaste ( och dummaste) jag kunde komma på i all hast. Så sprang jag.
Förbi hamnen, passerade Fiket, studsade via mackens 95-oktanspump upp på taket till Strandkyrkan. Kasta mig under grinden till hemmets lugna vrå. Och det gjorde björnen med, den dumfan! Nu satt han gnyende fast under grinden med sin tjocka skalle.
Nähee? Nu säger matte att jag ska gå och tvätta munnen med tvål. Ordentligt och noggrant. Tungan måste vara blåare än Svenska Fanan.
- Det skulle vara en riksnyhet om det varit björn på Gotland, förstår du väl?
- Hmmm... (slickar mig frånvarande lite torrare över framtassarna. )
Pshzstanz vad jag är hungrig. Bara torra skramlande kulor i skålen.