Stulna minnen
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Mormor var, liksom jag, ganska liten till växten. Efter mormor hade jag ett par mörkbruna skinnhandskar, ganska slitna men ack så sköna och som måttbeställda till mina händer. I brist på brun tråd lagade jag de slitna sömmarna med grön tråd.
Så en dag, den 19e mars klockan 11:00, var jag på hemse vårdcentral för läkarundersökning. Efter tagna prover, lite matt och ömklig till mods, så kommer jag ut till kapprummet för att klä på mig och ge mig ut i det snåla marsvädret med snö och blåst. Och vad ser jag? Jo, att någon rotat fram min mormors handskar ur halsduken där de låg gömda! Jag kände mig helt förstörd: någon hade tagit mormors handskar, mina, slitna men sköna, handskar. S.k. medmänniskor begår stöld på en vårdcentral, stjäl från sjuka, oroliga, ledsna människor. Jag blir ledsen på mänskligheten! Särskilt eftersom jag helgen den 22-24e februari blev bestulen på min ljusblå, handmålade cykel, med blå ramlösaback där bak, vilken stod under trappan hemma i trädgården i Visby. MORMORS GAMLA CYKEL! Så här står jag nu, utan handskar i stormen, och får dessutom gå när jag skall någonstans; bestulen på två viktiga minnessaker efter min älskade lilla mormor.
Hur kan människor vara så samvetslösa och känslokalla mot varandra? Jag är ledsen. Över alla stackars hjärtlösa personer som gör vår vackra värld ännu lite sämre att leva i. Har ni ett hjärta någonstans där inne under ert skal av egoistiska begär och respektlöshet, så kan ni lägga tillbaks mina handskar på hemse vårdcentral, och lämna in cykeln till polisen i Visby.