Stor risk för skolkonflikt
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
När Göran Persson för drygt 15 år sedan lämnade över ansvaret för den svenska skolan till kommunerna protesterade lärarna. Han gav då det lugnande beskedet att "Det var i kommunerna pengarna fanns". Vad han emellertid inte visste (eller i varje fall inte berättade) var att kommunerna inte tänkte använda dessa pengar till skolans verksamhet i den utsträckning som tänkts utan tvärtemot skulle hålla lärarlönerna tillbaka till förmån för andra grupper inom den kommunala verksamheten.
Man kan onekligen fråga sig hur riksdagen på den tiden kunde vara så blåögd och tro att de enskilda kommunerna ute i landet skulle ta på sig det nödvändiga nationella ansvaret för att hålla kvaliteten uppe i det svenska skolväsendet. Kollektivt ansvar är ingens ansvar! Resultatet ser vi nu. Allt för många av Sveriges ungdomar lämnar skolan med allt sämre kunskaper efter många år av kommunalt huvudmannaskap. Jan Björklunds försiktiga trevare att låta staten återta ansvaret för svensk skola borde tacksamt tas emot av landets kommunpolitiker.
När det gäller avtalsförhandlingarna är det framförallt två områden som blir föremål för diskussioner. Det ena är lönefrågan. De eftergifter som lärarna accepterade efter kommunaliseringen i början av 90-talet skulle motsvaras av en löneökning på 10 procent mer än andra grupper under avtalsperioden. Resultatet vet vi. Kommunerna struntade i avtalen och lärarna fick tvärtom sämre löneökningar än andra grupper. Den grupp av lärare som fått allra sämst löneökningar är gymnasielärare, så även här på Gotland. Välutbildade lärare, inte minst lektorer, har inte varit en grupp man värnat om i vår kommun. Ju bättre utbildning man har och ju äldre man är desto sämre har löneutfallet varit.
Det andra området är arbetssituationen och arbetsbelastningen. Nya uppgifter har lagts på lärarna utan att andra tas bort. Allt mindre del av lärarnas arbetstid ägnas åt undervisning och det för- och efterarbete som krävs. Läraruppdragets innehåll fastställs fortfarande schablonmässigt inför ett nytt läsår och de senaste avtalens avsikt att man ska anpassa lärarens uppdrag till dennes speciella kompetens genomförs dåligt.
Den stora mängden arbetsuppgifter som ska utföras gör att dessa inte ryms inom den reglerade arbetstiden. Det är mycket vanligt att arbetstidslagens bestämmelser om raster och pauser inte kan följas.
Gotland liksom de flesta av landets kommuner har sedan kommunaliseringen alltså tagit alltför lätt på centralt gjorda överenskommelser. Ett tydligt krav från medlemmarna till våra förhandlare är därför denna gång att nå ett avtal som i framtiden garanterar att enskilda kommuner inte kan välja om man vill följa detta avtal eller inte. Detta mycket rimliga krav är man fullt beredd att gå i strid för!
Viljan till konflikt blir ännu större om arbetsgivarsidan dessutom kommer med förslag till åtgärder som ännu en gång medför nedvärdering av läraryrket eller inte förbättrar lärares möjligheter att ge våra ungdomar en god utbildning.