Slakt utan bedövning kan aldrig accepteras
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Slakt utan bedövning innebär ett enormt och fullständigt onödigt lidande för djuren. Ofta placeras de först i ryggläge, bara det mycket stressande för en idisslare. Därefter läggs halssnittet genom huden och alla vävnader på halsens undersida (muskler, matstrupe, luftstrupe, nerver m m) in till ryggraden. Om kniven är tillräckligt vass kan detta ske genom ett eller ett par drag, men det förekommer även att operatören måste såga sig in.
Eftersom hjärnan hos nötkreatur även förses med blod från kraftiga artärer som är skyddade av ryggraden, dröjer det flera minuter innan djuren blir medvetslösa. Djuren upplever kraftig smärta, långsamt tilltagande syrebrist, extrem stress och ångest under sina sista tre till fyra minuter vid medvetande.
De religiösa slaktreglerna tillkom för tusentals år sedan, främst av livsmedelshygieniska skäl. Idag har vi en bra hälsokontroll av slaktdjuren och överlägsen teknik för hantering och förvaring av köttet. Dagens slaktteknik ger en bättre avblodning än vid slakt utan bedövning, att "blodet stannar kvar och levras i köttet" som Koskinen hävdar är rent nonsens. De flesta medborgare i landet har full respekt för människors trosuppfattningar. Dock finns det en gräns, när religiösa eller kulturella traditioner börjar inkräkta på individens välbefinnande. Samma gräns finns när religiösa eller kulturella rutiner försämrar djurens välfärd, trots att djurvänligare alternativ finns. Bedövning vid slakt gör djuret medvetslöst men med bibehållen hjärtverksamhet. Kraven både i svensk lagstiftning och i den religiösa ritualen blir på det viset uppfyllda. Det borde räcka för alla trosutövare i det moderna samhället.
Sverige är ett av få EU-länder som fortfarande har ett ovillkorligt förbud mot slakt utan bedövning. Det förbudet ska vi vara rädda om, det måste försvaras mot dem som förringar djurs lidande och smärta i religionens namn. Om inget land vågar stå på sig i denna fråga, blir det aldrig någon förändring för djuren.
På samma sätt som vi aldrig får acceptera hedersmord eller religiöst betingade stympningsstraff, kan slakt utan bedövning aldrig accepteras. Vore jag tjur skulle jag definitivt inte, som Lennart Koskinen, föredra koscherslakt framför slakt med full bedövning. Vilken religion slaktaren tillhör är helt ointressant för djuret. Som veterinär tror jag att jag har mer erfarenhet av slakteriverksamhet än biskopen, och Koskinens skräckskildring av svenska slakterier har inget med verkligheten att göra.