Skön känsla i Gotlandshusen
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Förklaringen var, sa han, romantiska minnen med hustrun Ulla i den skira ungdomen.
Jag känner mig levande, förkunnade han och blickade ut över Östersjön när solen gick ned efter en arbetsam dag.
Inför programserien med husrenoveringar som bärande idé hade man fått in tusentals anmälningar. Gotland blev utvalt. Utvalda blev också Ann och Birger Andersson i Lärbro. Nu skulle deras flera hundra år gamla kalkstensgård förnyas under Ernst Kirchsteigers ledning.
Säga vad man vill om Ernsts kufiska stil (det finns de som känner sig lite allergiska mot den) men underhållande är det.
Medan "gubbarna" gör grovjobbet lallar han omkring bland blommor och blader, känner in stämningar och pillar med ljusspjut och andra dekorationer.
Här hos familjen Andersson byggdes en flygel om till gäststuga och en smedjeruin till spa. Det talades lyriskt om en gammal skänk som kärleksfullt behandlades med äggoljetempera; en trävägg målades med grön umbra och kattuntryckaren Tobias Langs tapetlika mönster kom till användning i sovrumsskärmar.
Här sparades ingen möda på att "ta fram en skön känsla". Och resultatet? Familjen verkade nöjd och vem skulle inte vara det. Fast jag undrar om det inte är jobbigt att hålla en sån där badtunna i skick.
Har på tal om renoveringar nyligen upplevt en mindre sådan i ett gotlandshus dock utan Ernsts hjälp. Och egentligen handlade det bara om grovgöra, det som gubbarna tar hand om i tevens underbara värld.
Hur som helst, det började med lite putsning av små fönsterrutor; det fanns hundratals av dom. Plötsligt kunde man se den romantiska trädgården utanför, sagolikt. Här kan man tala om en skön känsla.
Vi fick blodad tand, kastade oss hädanefter direkt från matbordet och över fönstersmutsen. Hade tänkt överräcka en flaska vin till värdfamiljen men den byttes ut mot en med fönsterputsmedel.
Tavlorna fick sig också en omgång. Titta på trasan, den blev ju alldeles svart, kunde man visa de andra helt upprymd.
Varför är det så mycket roligare att städa borta än hemma? Man kanske kunde byta med varann.
På hemvägen från det nu skinande huset tänkte jag njuta av den gotländska naturen utanför bussfönstret. Men tjejen bakom mig lyckades förstöra nöjet genom att prata i mobilen nästan oavbrutet under bussfärden till Visby. Bland annat beklagade hon sig över en kompis som "praaatar så mycket".
Sådan brist på vett&etikett verkar numera förargelseväckande på mig liksom förändringar överhuvudtaget.
Därför ogillar jag exempelvis att apoteket i Östercentrum som jag tidigare ondgjort mig över i en arg insändare därför att det var för litet, nu har blivit större. Förklara det den som kan.
Vid lunchdags styrdes för säkerhets skull stegen mot en restaurang på Södertorg som mycket riktigt inte har ändrat sig ett dugg.
Kvar är den bruna murrigheten alltifrån väggar och möbler till såsen på menyn.
Heders!