Skolan märkt av kris
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Demokratisk utveckling kräver allas rätt till utbildning av god kvalitet. Lärarförbundets grundläggande värderingar vilar på principen om alla människornas lika värde och rättigheter. Detta kräver att eleven i vår skola möter utbildade lärare med rätt kompetens. Det är en diskussion som alla vill instämma i, medan många undviker fördjupa sig i. Idag hör man av många skolledare på Gotland och inte minst av vår högsta chef Peter Molin att man har si och så procent behöriga lärare i skolan. Det är väldigt bra och ett steg i rätt riktning men man gör inte mer inträngande i hur stort är mörkertalet är för lärare som undervisar i ämnen de inte har utbildning för. En behörig 1-7 lärare som får anställning som 4-9 lärare eller ännu värre gymnasielärare blir inte behörig i sin tjänst på grund av sin anställning.
I gamla lärarutbildningen krävde man 60 till 80 poäng akademisk ämneskunskap för att kunna undervisa i ett ämne, till exempel matematik, på gymnasiet. Man strävade alltså efter en utbildad lärare som var i första hand ämnesexpert. Men vad är det som skiljer en lärare från en ämnesexpert? Båda måste behärska centrala begrepp, principer och perspektiv inom sitt ämne. En skicklig lärare måste även förstå hur olika frågeställningar levandegörs och individanpassas så att eleverna förstår. Det är därför lärarutbildning kräver att en lärare förutom bra kunskap i ämnet ska ha kunskap i ämnesdidaktik och pedagogik. Man brukar se lärarens kunskap i tre sammanflätade fält; kunskaper i ämnet, allmänlärarkunskap (pedagogik) och kunskaper i principer och strategier för hur man som lärare hanterar och organiserar sitt ämne i klassrummet (ämnesdidaktik).
När rektorer för att fylla tjänster erbjuder lärare tjänster de inte har tillräckligt utbildning för frambringar de stor risk när det gäller likvärdigheten och elevens rätt till bra utbildning. Dessa rektorer är skyldiga att skapa fortbildningsmöjligheter för dessa lärare så att de kan höja sin kompetens till den nivå som tjänsten kräver.
Elever och inte minst deras föräldrar har rätt till att veta vilken form av examen undervisande lärare har. I kommunala skolor, liksom i de flesta friskolor har den rätten blivit diffus. Om ämneslärarna inte har tillräcklig utbildning för den nivån de undervisar på, då är nationellt likvärdigheten i riskzonen. Lärare som vill främja fördjupad förståelse inom ett ämne, eller åstadkomma en kvalitativ förändring av den lärandes omvärldsuppfattning måste själv ha ett visst ämnesdjup och förmåga att tänka i ämnet och att tillämpa det i olika situationer. Det är i så fall arbetsgivarens yttersta ansvar att se till att lärarna utvecklar sina kompetenser till den nivå tjänsterna kräver.
Om lärarens kunskaper i det egna undervisningsämnet är brisfällig kollapsar meningen med lärandet. I så fall hjälper det inte om fallenheten hos eleven är på topp. Ett hårt drabbat ämne i Sverige är matematik, som idag i princip vem som helst kan undervisa i.
Även om svenska skolan är en av världen dyraste skolor visar ändå internationella undersökningar av typen PISA och TIMES att det är svårt att se en matte-Zlatan i Sverige utan rätt coach även om fallenheten bland elever är lika bra som i andra länder. Det är svårt att se många blommor mitt i sandiga öknen.
Lärarförbundet jobbar stenhårt för att regeringen ska öronmärka pengar till förskolan och skolan i sin höstbudget. Vi gör det med vår kampanj "Låt inte barnen betala krisen!"
Lärarförbundet Lokalavdelning Gotland