Skansen- fiskar och mord på kakelugnar
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I ett sådant läge kan mormor komma till pass. Solen skiner och sexåringen ska ut. Vi väljer ett säkert kort, Skansen på Djurgården.
Hazelius Skansen är ett bestående barndomsminne. Gamla albumbilder visar oss syskon klängande på ett härbre iförda stora kaninmössor. Vinter tydligen.
Men nu är det sommar och promenaden uppför de asfalterade backarna mot Solliden känns tyngre än då, definitivt. Och elefanten är borta.
"Stockholm i mitt hjärta", Lasse Berghagens populära visa, ekar bitvis över höjden. Det är soundcheck inför kvällens tevesändning av Allsång på Skansen.
Obegripligt att denna Sollidens scen, så relativt obetydlig i verkligheten, kan framstå så stor och glittrande i bild. Teknikens under.
***
Programledaren Anders Lundin står där framme och muttrar i en mikrofon vardagssäckig. Tydligen mer jobb det där än man trodde, nämligen att han först klockan tjugo svävar in på scenen i sin snäva kavaj.
Redan vid lunchtid sitter en del folk i bänkraderna. Är det månne de som tänker fortsätta att göra så i åtta timmar till?
Det är inget billigt vuxennöje att gå på Skansen, 120 kr i entréavgift, pensionär eller inte. Kan ni vara så grymma, frågade jag bestört, varpå hygglige Calle i kassan släppte in sexåringen gratis.
Pengarna som därvid vanns togs emellertid tillbaks av Akvariet. Barnet ville absolut klappa en äcklig ödla därinne och eftersom jag visste att handtvätt ingick beviljades det.
Apor, krokodiler och fiskar avklarades i rasande fart.
- Nu ska vi läsa om dom här på skyltarna, försökte mormor på sitt pedagogiska sätt, men nej. Inget intresse.
Det bästa i livet är gratis som bekant. Utanför akvariehuset i en klippskreva med grumligt vatten försökte en anställd att fånga fiskar med håv. Det var riktigt kul det; alla barn vägrade att gå därifrån förrän han lyckats. Och det tog sin tid. Firrarna hade ingen lust att lämna livet i det fria.
Men hur mår björnarna nu för tiden? Vet ej, i min barndom försummade ingen förälder att varna för dem. En liten flicka hade fått armen avbiten (sant) när hon matade isbjörnen.
***
På tal om hemska historier så kör en aftontidning en serie om "brotten som skakade Sverige". Kakelugnsmordet, en klocka pinglade!
Det var ju i faster Ingeborgs Stockholmshus som bankmannen Rodius slog ihjäl, styckade och i kakelugnar eldade upp tandläkaren Robert Aspelin.
Detta inträffade 1962 på Drottninggatan 95 ägt och bebott av nämnda faster. Hon bröt ihop och jag menade att hon åbäkade sig för mycket. Det var ju strängt taget inte i just hennes lägenhet som brottet begåtts.
Så här i efterhand kan jag bättre förstå fastern. Bara tanken på att mördaren eldade för fullt i alla tre kakelugnar medan man själv kanske drack kaffe i godan ro på våningen över...
Låt vara att det luktade lite brandrök.