DEBATT: Skändad gravplats

För ett par veckor sedan var det Alla helgons dag och jag åkte som brukligt till Norra kyrkogården för att smycka familjens gravvårdar och tända ljus. Mina föräldrar skulle dessutom ha firat sin 70-åriga bröllopsdag och de hade varit i livet. Hade bland annat köpt ett vackert stenhjärta med röda rosor för att hedra dem och deras långa och trofasta äktenskap. Mina båda föräldrar har varit mina största förebilder och därför också mycket bidragit till min egen syn på livet.

Allahelgonahelgen är till för att minnas och uppmärksamma dem som gått före oss. Det stärker vår samhörighet i släkten och hjälper oss i vår saknad.
Alla själars dag handlar också mycket om mig själv och om min egen familj med mina tre barn och hur jag förhåller mig till dem.
Jag tar mig tid att smycka graven också det är för mig ett livslångt sorgearbete, då jag minns och hedrar mina döda anhöriga. I graven bredvid mina föräldrar ligger mitt livs stora kärlek och barnens far, som bara hann bli 32 år. Det är för mig en fin tradition att tända ljusen och se till att gravarna är vackert prydda. Det ger sinnesro att titta ut över eldhavet och skåda tusentals lågor som lyser på kyrkogården. Alla själars dag är verkligen en ljusets natt.

Första vardagen efter helgen var jag på nytt där ute för att se till att ljusen ännu brann. Till min besvikelse upptäckte jag att någon hade stulit det vackra stenhjärtat som prydde graven för mina föräldrar. Kände mig både ledsen sårad och kränkt.
Vem gör något sådant?

Förra helgen hade det hänt igen. Denna gång hade någon stulit vår vackra stenängel som legat på graven i över ett år. Vem är det som härjar och förstör där ute på Norra kyrkogården? Nu läser jag till min bestörtning att jag inte är ensam om att ha drabbats. Upptäckten gör det inte mindre plågsamt och det känns som om våra gravvårdar blir skändade av någon galning.

Debatt: Skändad gravplats