Ska vi bo i ett museum?
Foto: Radhe Henrik
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Uttryck som "en levande landsbygd" och "en levande innerstad" är positiva begrepp. När man dessutom sätter dem i samband med ord som "utveckling" blir den positiva laddningen dubbel. Så vad blir då följden, när man sätter "levande" i motsats till begreppet "museum"? Ja, det är självklart. "Museum" blir per automatik någonting som är dött, förlegat, tomt på folk, motsatsen till utveckling. Och mer felaktigt än så kan det inte bli. För mig är museibranschen i högsta grad levande, framåtsyftande, full med engagerade människor och väldigt betydelsefull för en positiv utveckling på Gotland.
Jag har till exempel svårt att se Gotlands Fornsal som något dött och förlegat. Här visar man upp ett gotländskt kulturarv i världsklass som borde göra gotlänningarna stolta djupt inne i själen. Samtidigt är Fornsalen en av Gotlands allra största attraktioner med drygt 66 000 besökare under 2008. Tillsammans med museigårdarna hade Länsmuseet ca 115 000 besökare. Jag skulle kalla det i högsta grad levande. Vårt kulturcentrum på norr, Bläse Kalkbruksmuseum, hade 21 000 besökare, Bungemuseet drygt 17 000, Roma Kungsgård 88 000, Bottarve museigård nästan 12 000 och Vamlingbo Prästgård 22 800. För att bara nämna några.
Att sätta begreppet "museum" som motsats till "levande" och "utveckling" är att nedvärdera en hel yrkeskår. Det är också en förolämpning mot alla de tusentals ideellt arbetande gotlänningar som är engagerade i den gotländska hembygdsrörelsen. Alla de som med små ekonomiska medel kämpar för att värna vårt kulturarv, som skapar hembygdsmuseer och sköter våra ängen, som jobbar tillsammans, ordnar sammankomster och fixar kaffe, allt för att hålla landsbygden "levande".
Därför vill jag gärna se en annan debatt. Med sakliga argument, med respekt för våra museer och med insikt om att kulturarvet faktiskt är ett begrepp som man arbetar seriöst och aktivt med inom svensk samhällsplanering. Annars riskerar vi att befästa fördomar. Om ett påstående upprepas tillräckligt ofta är det snart en vedertagen sanning. Hur felaktigt det än kan vara. Sen är det väldigt svårt att slå hål på myten. Det skadar inte bara våra museer utan hela vårt samhälle, eftersom Gotland behöver sitt kulturarv och sina museer. Som grund för en positiv samhällsutveckling.
Så därför: Tänk om! Lyft på hatten för våra museer och våra museiarbetare! Ge dem det erkännande som de förtjänar! För vad vore Gotland utan sina museer och sin hembygdsrörelse? Jo, betydligt mindre levande!