"Sist in - först ut" skadar företagen
Anna-Lena Bohm. Det blev både dyrt och svårt att behålla nyckelpersonal.Arkivfoto: Henrik Radhe
Foto: Henrik Radhe
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Trots den goda viljan hos alla parter att se till företagets bästa blir det uppenbart att LAS inte underlättar våra försök att hitta en gemensam lösning. Min erfarenhet är att det vid nödvändiga neddragningar slutar med att viktiga nyckelpersoner tvingas lämna företaget.
Lagen i nuvarande form bygger på principen om "sist-in - först-ut". Vad innebär det i praktiken? Bland annat att ungdomar, som av naturliga skäl, kommit in under senare år på arbetsmarknaden nu tvingas ut i arbetslöshet. Samma konsekvenser drabbar de anställda på företag som aktivt arbetat med jämställdhet och mångfald. Sist in, först ut.
Lagens starka skrivningar till förmån för den som varit anställd länge var ett sätt för sjuttiotalets politiker att möta de då aktuella problemen och utmaningarna på arbetsmarknaden. Vilken lag svarar på dagens aktuella problem och utmaningar?
Ungdomsarbetslösheten i Sverige är högre än i de flesta andra europeiska länder. I januari var ungdomsarbetslösheten hela 24, procent, en ökning med tre procentenheter sedan januari 2008. Bara ett fåtal EU-länder är sämre än vi på att ge ungdomarna fotfäste på arbetsmarknaden.
Ofta menar LAS förespråkare att lagen inte skapar några problem eftersom yngre är mer "rörliga". Det må stämma men att ungdomar är "rörligare" än andra kan enbart tillvaratas på en arbetsmarknad med motsvarande "rörlighet". Rörligheten kan således enbart betraktas som en tillgång på en arbetsmarknad som kan erbjuda alternativa och flexibla lösningar. För mig som är företagare är det uppenbart att det finns ett samband mellan lägre rörlighet på arbetsmarknaden, bland annat till följd av minskad benägenhet att byta jobb, och bristen på nya jobbmöjligheter.
För att illustrera kan vi ta situationen där ett större av våra uppdrag avslutades och vi behövde minska personalgruppen med 5 personer. I grunden hade facket som vanligt en pragmatisk hållning där företagets långsiktiga överlevnad stod i centrum.
Det visade sig ändå vara väldigt svårt att komma överens om en avtalsturlista som bägge parter kunde vara tillfreds med. Genom att inte medge avsteg från LAS turordningsregler vill facket undvika att föra de oftast mycket känsliga diskussioner kring olika anställdas kompetens. För oss blev förhandlingarna mycket mödosamma och ekonomiskt kostsamma.
Företagens problem är att resurserna inte är oändliga. Ett företag som gör sig av med en kompetent person för att sedan tvingas lägga resurser på att kompetenshöja en annan, förlorar självfallet konkurrenskraft. Konkurrenskraft som är en förutsättning för företagets fortlevnad och därmed möjlighet att anställa och skapa nya jobbtillfällen.
Morgondagens arbetsgivare kommer att vara de små och medelstora företagen. Redan idag kan storföretagen bortse från LAS och turordningsregler genom att köpa ut anställda något som inte är möjligt rent ekonomiskt för de flesta små och medelstora företagen.
Denna form att kringgå LAS har blivit vanligare och vanligare och det leder till en urholkning av hela systemet. Vikten av att ges en möjlighet att behålla personal med bäst kompetens kommer att vara en kärnfråga för att skapa konkurrenskraftiga företag.
Vad som nu behövs är ett politiskt initiativ som rättar till bristerna i LAS så att Sverige kan få ett konkurrenskraftigt näringsliv. Om företagen får möjlighet att behålla sin kompetenta personal kan vi sedan med gemensamma ansträngningar se till att de som förlorar sina jobb utbildas, tränas och coachas fram till nya jobb.
Att som nu låta företagen bära bördan och ansvaret för kompetenshöjningen av arbetskraften, samtidigt som stora grupper ställs utanför arbetsmarknaden, är ett slöseri med resurser. Det hotar att bryta sönder den svenska modellen.
LAS skapar i sig ingen trygghet. Tryggheten bör sammanhänga med möjligheten att snabbt få ett nytt arbete vid frivilliga eller påtvingade uppsägningar. Tillgång på arbete skapas av många konkurrenskraftiga företag, drivna av rätt personer, på rätt plats.
När vart sjunde jobb försvinner varje år måste tryggheten ligga i anställningsbarheten, kompetens och produktivitet inte i nuvarande anställningstid och ålder. Det kan ingen lag i världen ändra på.