Signalspaning nödvändig
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det pågår och har under en längre tid pågått en kampanj för att få oss som sitter i riksdagen att rösta emot lagförslaget om signalspaning. Skälen har varit många för att vi ska "våga" stå upp mot partipiskan, att vi ska "våga visa mod" och liknande argument.
Men jag håller inte med kritikerna, som ofta bygger sin argumentering på helt felaktiga grunder. Jag tycker detta är ett både bra och nödvändigt lagförslag i den situation som vi befinner oss. Jag vill inte rösta emot - och jag tänker inte rösta emot eftersom jag ger förslaget mitt stöd. Det är ett nödvändigt redskap i den oroliga tid vi lever.
Olika typer av signalspaning har förekommit från svensk sida sedan andra världskriget. Syftet har varit, och är, att skydda rikets säkerhet. Vad som nu föreslås är en anpassning till den teknikutveckling som är ständigt pågående. Ska vi säkra nödvändig information måste signalspaning i kabel bli tillåtet. Och med denna nya lagen får vi en tydligare lagstiftning om signalspaningen och skapar ett starkare skydd för den enskilde.
Allt mer av informationen i världen sprids via kabel. Radiotrafiken i etern spelar allt mindre roll, och allt mer av kommunikationen över gränserna går i trådbunden trafik. Mindre än fem procent av all kommunikation går nu via etern. Ska vi som land kunna bibehålla vår förmåga att kunna möta hot mot landets säkerhet krävs denna spaning.
Signalspaning är nödvändig för att vi ska klara av självständiga och faktaunderbyggda omvärldsanalyser som ska kunna ligga till grund för landets utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik. Signalspaningen krävs för att vi snabbt ska kunna se en eventuell hotbild mot Sverige och hur denna förändras.
Våra svenska soldater som deltar i internationella fredsfrämjande insatser måste ha tillgång till det absolut bästa skydd de kan få - och det är bland annat korrekt underrättelseinformation. En effektiv signalspaning bidrar avsevärt till vår förmåga att möta yttre hot mot landet som militära angrepp, gränsöverskridande terrorism, IT-angrepp och användande av massförstörelsevapen.
Inhämtningen av information sker med automatik via olika sökbegrepp. I sammanhanget kan påminnas om att FRA som ska göra jobbet är en civil, och inte en militär, myndighet. För att skydda den enskildes integritet finns många kontrollmekanismer och funktioner som garanterar att arbetet sker enligt lagen.
Ytterst ansvarig för kontrollen är FUN, Försvarets Underrättelsenämnd som ska ha två enheter med olika sammansättning för att hantera tillstånd för inriktning av signalspaning samt att kontrollera att verksamheten sker enligt svensk lag. Ordförande i de båda enheterna och ersättarna för dessa ska vara, eller ha varit, ordinarie domare.
FUN får dessutom rätten att omgående stoppa en pågående signalspaning om den inte följer reglerna. Det vill säga att spaningen ska handla om utländsk förhållanden och yttre hot. Ett speciellt integritetsskyddsråd ska ha full insyn i och följa verksamheten sett ur ett integritetsperspektiv.
För att en myndighet ska kunna ge FRA uppdraget att signalspana måste det finnas ett tidsbegränsat tillstånd från FUN. FRA får inte starta en signalspaning om inriktningen inte är förenlig med lagen. Inhämtningen av information måste avse något som kan utgöra ett yttre hot mot landet och som rör utländska förhållanden.
Lagförslaget vi ska rösta om i riksdagen innehåller bestämmelser om vilken information som omedelbart ska förstöras. Det finns också bestämmelser om hur rapportering ska gå till. Det är upp till regeringen att bestämma vilka myndigheter underrättelserna får rapporteras.
FRA får inte starta ett signalspaningsprojekt om spaningsinriktningen inte är förenlig med lagen. Detta ska prövas på förhand.
Låt en sak vara helt klar: jag vill inte rösta emot detta förslag! I den bästa av världar hade det inte behövts - men nu är det inte i denna värld vi lever. Med den information jag fått och de genomgångar jag varit med om så är jag tillfreds med hur den personliga integriteten skyddas. Frågor som funnits om lagring av information, spaning på enskilda och så vidare har kunnat redas ut och har till stora delen byggt på okunnighet och förutfattade meningar.
Jag hyser stor respekt för alla som värnar om den personliga integriteten - vilket jag själv också gör. Och jag är övertygad att vi med den nya lagen som bas på ett tillfredställande sätt även i framtiden kan garantera den från statens sida. Därför är det inte svårt för mig att rösta för lagen.
Vad som gör mig orolig och osäker när det gäller den personliga integriteten är den signalspaning som förekommer i kabel från utlandet, i såväl statlig som enskild regi, som vi inte har en aning om och som vi inte kan kontrollera. Att det förekommer vet vi. Men vi vet inte vem eller i vilket syfte. Här finns det anledning till oro - och försiktighet.