Sagan om bajamajan i Baju som försvann

Gotland2009-04-11 04:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det började en kulen vårdag i mars, i det lilla fiskeläget Baju stod ett litet rött dass. Dasset ägdes av en förening som tog väl hand om dasset. Det blev målat och fick taket bytt, och några gånger varje sommar kom det en lastbil från kommunen och tömde det. Där stod dasset och drömde om kommande somrar när helt plötsligt en lastbil kom körande. Lastbilen vecklade ut sin långa snabelliknande kranarm och greppade dasset, lyfte upp det på flaket och försvann.

Samma dag kom den gamla gubben Ulfsson som en gång i tiden hade skänkt det lilla dasset till den lilla föreningen för att titta till det, han blev väldigt förvånad över att finna det lilla dasset försvunnet. Han ådrog sig minnet av att en turist hade frågat om han fick låna dasset, men inte kunde gubben Ulfsson tänka sig att turisten skulle ta med sig det hem.

Gubben Ulfsson skyndade sig hem och ringde polisen. Han blev kopplad till vakthavande befäl, efter gubbens långa redogörelse om den stulna bajamajan i Baju blev det en lång tystnad i telefonen, "jag vet inte om vi har blanketter för stulna dass". Men det var ingen stelbent poliskommissarie som gubben hade blivit kopplad till:
- Vi tar blanketten för stulna cykelställ.
Sagt och gjort, det blev en polisrapport på det stulna lilla röda dasset.

I den stora staden på den lilla ön satt en journalist och läste dagens skörd av polisrapporter. Han kunde inte motstå att skriva en liten artikel om det lilla dasset.
Tidigt på morgonen efter hade den kommunala tjänstemannen Orvar Jönsson hämtat dagens tidning. Han satt vid sitt köksbord och drack sitt kaffe när hans blick fastnade på artikeln om det lilla röda dasset. Fasiken också. Han som hade lämnat meddelande om tjänsteresa till kommunväxeln redan i går. Nu blev han tvungen att ringa kompisen Nisse för att ställa in den planerade golfrundan.

På väg till jobbet så funderade Orvar på det inträffade. Han visste att stora stygga kommunen var skyldig till kidnappningen av det lilla lilla dasset, han hade själv beslutat att kommunen inte skulle hjälpa den föreningen i Baju med tömningen av dasset. Informationen till föreningen var kanske lite bristfällig - okej okej! obefintlig - men inte kunde han hålla på att informera kommuninvånarna hela dagarna, det skulle inte bli en minut över, och vad skulle Nisse säga då. Sen var det kanske inte så bra att någon på kommunen hade hämtat dasset som egentligen var någon annans, men om kommunen inte tömmer det så vad ska föreningen ha dasset till då? Tänkte Orvar.

Väl framme på kommunkontoret rusar han in på förrådet, samlar all personal (förutom de som var på tjänsteresa) - vem fan tog hem dasset som hämtades i Baju i går? Det förblev tyst, fast alla visste att Olsson som körde lastbilen i går alltid har drömt om ett litet rött dass på sin tomt. Orvar drog en lång suck och gick in på sitt kontor.

Nu gällde det att rädda situationen, han ringde upp ledningskontoret.
Ledningskontoret bestod av rutinerade tjänstemän som hade rutin på att dölja misstag. Och mycket riktigt, de hade svaret. En handbok hade tagits fram för sådana här situationer. "Kommunal handbok för bortförklaringar". Alla tänkbara situationer var beskrivna i bokstavsordning.
Anbudsförfrågan. Det är ju klart att har man kommunjurister som lider av samma problem som Orvar när det gäller att få andra jobb så var detta kapitel väldigt uttömmande.
Bygglov, Orvar kunde inte för sitt liv förstå varför man behövde detta kapitel, ska kommunen bli mer marknadsmässiga så är det väl klart att man tar ut ett pris som täcker alla omkostnader, och eftersom det är liten konkurrens mellan företag som ger bygglov såg han inte problemet med att förklara varför att det skulle kosta 70 000 kronor för att få ett papper underskrivet.
Cykelled till Lummelundagrottorna, nja så länge hemmalandstingen betalade sjukhusräkningarna för överkörda cykelturister så kändes det inte så viktigt.
Dass! Här hittade Orvar äntligen svaret. Att dass försvunnit i kommunens hantering visade sig ha hänt förut. Efter att han har läst igenom detta kapitel så ringde Orvar upp polisen och förklarade att kommunen hade tagit in dasset för en "planerad översyn".
Polisbefälet skrattade gott och avskrev ärendet. Och polisbefälet skrev det i sin polisrapport som journalisten läste. Dagen efter kunde kommuninvånarna läsa i tidningen att allt berodde på ett dumt missförstånd.

Nu återstod problemet med gubben Ulfsson. Orvar ringde upp gubben och förklarade att det har begåtts ett misstag när föreningens dass hämtades och att det dessutom hade försvunnit i kommunens hantering men man skulle ersätta det med ett nytt modernt större kommunalt dass som var värt tre gånger så mycket. Det måste få kosta pengar för att spara.
Ni som kommer besöka Baju i sommar kommer att kunna beskåda det nya stora fina dasset med septiktankar som redan finns på plats. Svartbygge?
Läs mer om