Så bör en svensk giftermålsbalk vara utformad
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I de flesta europeiska länder har man dock gått längre och par som vill gifta sig måste göra detta i en borgerlig ceremoni i stadshuset, de som så önskar kan därefter gifta sig också vid en religiös ceremoni. Det är en logisk och tydlig princip som dels fastställer statens rätt att bestämma över själva giftermålet och dess juridiska och ekonomiska konsekvenser och dels fastställer de religiösa samfundens rätt att utöva sin egen tro.
Ett religiöst samfund ska inte fungera som statens förlängda arm eller som en statsmaktsutövande myndighet såsom sker i dag i Sverige där bland andra den Svenska Kyrkan utövar statsmakt när man viger par i statens namn.
Alla riksdagspartierna har ställt sig bakom principen att homosexuella par ska kunna gifta sig, också Kristdemokraterna anser att detta är en given rättighet men Kristdemokraterna vill att man nu tar tillfället i akt och lösgör Svenska Kyrkan från staten på detta sista område och inför en civilrättslig giftermålsbalk.
Sverige hade från 1734 till 1987 en giftermålsbalk så termen är knappast konstlad eller fel och principen är viktig. Kristdemokraterna, som för övrigt är det parti som tydligast kräver att inga politiska partier ska ställa upp i kyrkovalen, vill alltså att de som vill gifta sig, heterosexuella och homosexuella par, ska få göra det borgerligt hos en civil vigselförrättare. De som sedan vill gifta sig religiöst kan göra det, men det är upp till de religiösa samfunden att i så fall ordna det. Den 1 april lägger Kristdemokraterna fram en motion om civilrättsliga äktenskap i riksdagen eftersom det för oss Kristdemokrater är viktigt att kyrkor och samfund ska inte göra statens arbete, det ska staten göra.