Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Den ryska regeringen fattade den 21 maj 2007 ett beslut som får viktiga konsekvenser för Gotland och Östersjön. Rysslands behov av att exportera olja genom Östersjön skulle genom beslutet kraftigt öka redan om 18 månader. Exportökningen skulle ske genom att fler oljetankers går från det inre av Finska viken, förbi Gotland till södra Östersjön genom Stora Bält, eller till en hamn i Östersjön. Transneft - Rysslands oljepiplinemonopol - har fått tillstånd av ryska regeringen att bygga en ledning för transport av en miljon fat olja per dag från en ort i det inre av Ryssland, Unecha, till oljehamnen Primorsk i Finska viken. Det innebär att oljehamnens exportkapacitet ökar med 66 procent, från 1,5 till 2,5 miljoner fat per dag, det vill säga med 2/3 (Financial Times, 22 maj, 2007). Ökningen är, enligt EastWeek — som publiceras av en polsk tankesmedja — 45-50 miljoner ton per år, eller från 74,5 miljoner ton per år till 120 miljoner ton per år, eller cirka 60 procent (23 maj 2007). Enligt EastWeek kan Rysslands avsikt vara att helt upphöra med oljetransport i ledning genom Vitryssland och Polen, det vill säga det finns risk för ytterligare ökning av tanktrafiken: "unofficial statements by Russian politicians [claim] that Moscow?s intention is to completely discontinue the transit of oil via Belarus (and consequently via Poland)". Detta är osäkert men om oljan som idag transporteras genom den existerande oljeledningen genom Vitryssland och Polen i framtiden helt skulle ersättas av export och ökad fartygstrafik från Primorsk innebär det en exportökning med ytterligare 80 miljoner ton per år, det vill säga på sikt en ökning från dagens 45,5 miljoner ton till cirka 200 miljoner ton olja per år. Det innebär mer än en fyrdubbling av rysk oljeexport och fartygsfrakter genom Östersjön! Om en avgränsning görs till det redan fattade beslutet om den omedelbara framtiden och trafikökningen kan som jämförelse nämnas att Sveriges förbrukning är 0,3 miljoner fat per dag och Tysklands 2,6. Enbart ökningen i fartygstransporterad rysk olja genom Östersjön skulle alltså om cirka 18 månader kunna bli cirka 40 procent av Tysklands förbrukning, eller drygt tre gånger Sveriges. Den totala exporterade volymen efter det att pipelinen Unecha-Primorsk byggts färdig - inklusive dagens exportkapacitet från Primorsk - blir ungefär lika stor som Tysklands hela årsförbrukning eller drygt åtta gånger Sveriges. Omräknat i fartygslaster innebär pipelinen en ökning med cirka 500 oljelaster per år i Östersjön (med standardtankers som tar 100 000 ton), det vill säga ett extra tankfartyg var 17:e timme. Ett klart uttalat syfte för Ryssland med den nya oljepipelinen är att undvika beroende av export genom Vitryssland, Polen, Lettland och Litauen. Redan har Ryssland avbrutit sin handel med Lettland (sedan 2003) och Litauen (sedan tio månader). Det kan inte uteslutas att det ryska beslutet är del i ett förhandlingsspel främst ägnat att sätta press på Vitryssland och EU-länderna Polen, Litauen och Lettland. Vitryssland kan kanske förmås att ta lägre transitavgifter för existerande olje- och gasledningar, men framför allt kanske den ryska statsägda energiindustrin vill förmå Vitryssland att kröka så mycket rygg att ryssarna i slutändan inte behöver bygga Primorskledningen utan istället med en undergiven vitrysk motpart kan utvidga och tjäna mer pengar på nya ledningar genom Vitryssland. Sverige har inget intresse av fler oljetankers i Östersjön. Vårt nationella intresse är entydigt det rakt motsatta. Det ligger i Sveriges intresse att förmå transitländerna att acceptera oljeledningar över land och sina territorier och inte ta ut så höga transitavgifter för ledningar att den lösningen blir kommersiellt olönsam för Ryssland. Det gäller sannolikt i praktiken den polska regeringen och ledningar genom Polen. Den svenska regeringen bör därför tillsammans med bland andra Finland, Estland och andra strandstater genomföra en bred diplomatisk offensiv i de berörda huvudstäderna, förklara våra intressen, och söka förmå framför allt Polen och Ryssland att agera strikt affärsmässigt Regering och myndigheter i Sverige bör vidare planera för ökade insatser för övervakning och navigationskontroll till sjöss och från luften av tankfartygstrafiken i Östersjön för att kunna hantera den ökade risken med fler transporter. Katastrofberedskapen och samarbetsrutiner vid olyckor med oljeutsläpp måste ytterligare säkras och både höjas och byggas ut.
