Reinfeldt förtjänar ingen respekt
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det ser ut som statsministern i ren kompisanda tillsätter tjänster i viktiga ämbeten med gamla kompisar från förr. Kompisar som man får intrycket av släpar på oansvariga attityder från en förgången hippiekultur och som inte har det minsta i regeringskansliet att göra. Den här sortens människor kan uppenbart kosta på sig att göra vilka tabbar som helst, både medvetna och omedvetna, ansvar visar man sällan. Och för dem ser ansvaret ut att spela mindre roll, ekonomiskt lidande blir man ju ändå inte. För fadäser på den nivån är honoraret astronomiskt med höga löner lång tid efter det de, av inkompetens eller brist på självdisciplin, tvingats sluta. Uttryckt i klartext - så får man sparken med full lön under lång tid.
Att som Ulrica Schenström tilldelas 84 000 kronor i månaden i så lång tid som två år efter det att hon, på ett självförvållat sätt fått sluta på grund av spritproblem, är för skattebetalarna direkt osmakligt. Det blir en svår uppgift för vapendragare och likasinnade inom de nya moderaterna att försvara och förklara, samtidigt som hela det nymoderata gänget med arbetsmarknadsminister Sven- Otto Litorin och finansministern Anders Borg i spetsen har den uppfattningen att vanligt folk som, av en eller annan anledning, blir arbetslösa skall slås i huvudet. Deras arbetslöshet får nämligen inte, till skillnad mot Ulrica Schenströms, kosta pengar.
Attityder av det här slaget, som dryper av förakt mot Sveriges folk, frodas friskt inom de nya moderaterna. Ett förakt som också statsminister, vid ett besök i en invandrartät förort, passade på att ge uttryck för med de motbjudande orden - det svenska var från början barbari det fina kom sen (underförstått invandringen).
En statsminister med de attityderna förtjänar ingen respekt. Negativa uttalanden och attityder av det här slaget skapar absolut inga sympatier. Det gäller inte minst deras vurm för samkönade äktenskap. Finns det någon bortre gräns för galenskapen? För närvarande verkar det inte så.
För ett tag sedan blev pensionärerna skrivna på näsan, i en insändare i tidningen GA, av två nymoderater att de tjänade på Alliansens politik. Men inom pensionärernas led, där det inte finns någon motsvarighet till de ännu arbetandes jobbavdrag, är det ännu inte någon som uttalat sagt sig märkt av någon ekonomisk förbättring av sin ekonomi.
Förmodligen har de båda nymoderata riksdagspolitikerna förväxlat sina egna framtida och svulstiga pensioner med vanligt folks pensioner som ligger på betydligt lägre nivåer.