Atomfysiken har visat hur ting övergår till krafter och ett kraftspel.
Ting är den statiska sidan av det människan förmår uppfatta och förstå, och krafterna är den dynamiska sidan.
Det som människan förmår uppfatta och förstå är självbekräftande i den meningen att endast människor kan bekräfta erfarenheter, samband, upptäckter och förståelse.
Vidare är människan oförmögen att se en absolut början och ett absolut slut på det hon uppfattar och förstår, därför är allting relativt.
Detta gäller även vetenskap och religion. Sanningarna är hela tiden föränderliga.
Spänningen mellan det statiska och det dynamiska kan man även se i politiken.
Man ser t.ex., hur socialdemokratin växlar från progressivitet till samhällsbevarande och konserverande av det som är. Man är rädd att det, som man med svett och möda har byggt upp, skall raseras.
Den heliga A-kassan måste bevaras till varje pris. Man vet vad man har men inte vad man får, därför vågar man inte, och då blir det på stället marsch utan någon som helst progression.
Eller också är människor som barn, de bygger uppåt ända till dess allt rasar ihop.