Öppet brev till Lena Celion
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag och min Fru har tillsammans en liten flicka som beräknas börja på förskolan i augusti.
Min fru har två barn sen innan, som går i förskolan.
Min fru är arbetslös, och har därför sina barn 15 timmar i veckan. och även jag kommer efter pappaledigheten vara arbetslös. Frågorna är många, men här kommer några som vi önskar konkreta svar på :
1. Intagningsstopp, är det ett klubbat beslut? Ni skriver om föräldrar som har arbete, att situationen att få plats i förskolan måste lösas, men vi andra då, som är arbetslösa? Våra barn?
2. Min frus barn går på dagis (15 timmar i veckan), kommer deras plats att tas ifrån dem? Om inte, hur förklarar vi för vår dotter som förhoppningsvis ska få börja att "dina syskon får gå på dagis, men inte du".
3. Om jag inte har en barnomsorgsplats, så får jag ingen A-kassa. Hur ska vi då kunna överleva, hur ska vi då kunna söka ett arbete?
4. Varför skulle ett barn till arbetande föräldrar ha större privilegier att få gå på förskolan, vem bestämmer att dessa barn behöver stimulans mer än arbetslösa föräldrars barn ?
Min frus barn älskar förskolan, dom lär sig nya saker VARJE dag och utvecklas i en rasande fart, och behöver den stimulansen. Dom behöver lära sig det sociala samspelat, att ge och ta.
Dom behöver kompisar och den stimulansen som det ger. Dom behöver få utlopp för fantasi, och sin kreativitet.
Hur kan man välja att överväga att ta det ifrån barnen? Ingen kan ge sina barn allt det som förskolan ger. Att lära sig att umgås i grupp lär man sig inte hemma, det kan man bara lära sig i grupp, inte hemma med mamma och pappa.
Det handlar inte om att vi inte vill ha våra barn hemma, det handlar om att vi vill våra barns bästa.
Hur ska det annars bli, när dom sen kastas in i en förskoleklass, om dom inte vet hur som ska fungera i grupp?
Förskolorna i dag är redan hårt pressade. Personalen kämpar som djur för att få det att fungera. Dom gör ett fantastiskt jobb. Men tänk att varje dag gå hem och känna att man inte kunnat vara tillräcklig. Inte kunna ta hand om barnen, så som dom är värda att tas om hand... Veta att lilla Lisa ramlade och slog sig, men ingen hade tid att trösta, utan man gav henne en napp för att sen rusa vidare till nästa uppgift.. veta att lille Olle vaknade, men ingen hade tid att sitta med honom i famnen en stund, veta att Greta hamnade i konflikt men ingen hade tid att hjälpa till att reda ut konflikten. Veta att Sara inte fick vara med och leka, men ingen hade tid att se henne. Veta att Maja fick gå med bajsblöjan alldeles för länge. Vad förmedlar vi till våra barn egentligen?
Lena, du fick erbjudande om att vara med en dag på en förskola, gärna en dag när alla barn ska ut och overaller och regnbyxor tas på, varför inte ta tillfället i akt och få komma och se VERKLIGHETEN? Tycker du är skyldig barnen och personalen det.
Skulle bli tacksam över svar på dessa frågor omgående, då de ger oss många sömnlösa nätter och djup oro.
Hälsningar