Det beror på vad man talar om. Ta exempelvis de mänskliga betingelserna här på Jorden, de är desamma nu som när människan uppstod. Det handlar om samma sanningar nu som för den förhistoriska människan.
Vi måste ha näring och skydd mot väder och annat som kan skada oss, och kanske föda barn som kan ta hand om oss när vi blir gamla.
Oenighet om vilka sanningar som råder rör främst det mänskliga samspelet, hur vi på bästa sätt ska producera näring och skydd, politisk oenighet kort och gott. Och vidare finns även oenighet om i vilket sammanhang vår jordiska tillvaro ska insättas, metafysisk oenighet.
Ronquist exempelvis talar om vår förståelse som i mikroskopisk punkt, vilket betyder att han inte tror att vi utifrån förståelsen av vår jordiska tillvaro kan skapa oss en förståelse av det stora hela. Ronquist tror inte på vår tankekraft i detta avseende, vilket jag gör. Jag tror att vi utifrån förståelsen av vår jordiska tillvaro kan skapa oss en sann generalisering av det stora hela.
Vad vi ser gälla här på Jorden och i dess omgivning tror jag gäller överallt, och viktigast i den förståelsen är den logiska sanning att ett fenomen, en företeelse, är detta fenomen, denna företeelse, och ingenting annat.
Ett fenomen är alltså inte något annat än vad det är, något dualt, eller något helt annat än vad det är. Detta kan kanske tyckas vara ett trivialt konstaterande, men det har oerhörd betydelse för förståelsen av vår värld, är själva grundbulten i en sann logisk förståelse, vilket vi närmare eftertanke förstås är självklart:
Kan något vara något annat än vad det är, så är en definitiv förståelse förstås omöjlig.