Olycklig flytt av onkologen
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Efter en behandlingsperiod blev min väninna väldigt sjuk och inlagd på intensivvården, för att några dagar senare flyttas till onkologavdelningen på Visby lasarett. Där besökte jag henne ett flertal tillfällen. Det som först slog mig vid besöket var den enormt trevliga stämningen som fanns där. Personalen var rakt igenom fantastisk! Även jag som vän, kände mig varmt välkommen.
Onkologavdelningen var mer som ett gästhem än ett sjukhus. De ljusa fina lokalerna, planlösningen som gjorde att närheten till personalen var påtaglig och känslan av värme och omtänksamhet.
När jag åkte därifrån var jag glad att vi här på Gotland har en så fantastisk cancervård. Personalen som var hänsynsfull och professionell, lokalerna som var så trevliga och utsikten som var fantastisk. Jag tänkte att vi inte behöver vara så rädda för att hamna på onkologen, just på grund av att det faktiskt var så trevligt. Det kändes gott att veta att de patienter som verkligen bäst behöver det får ligga på en så fin avdelning. Många ligger ju där i livets slutskede och det gör det säkert lättare både för patienter och anhöriga att miljön är positiv och vacker.
Jag tänkte även på personalen - en personalgrupp som jag tror har några av de tuffaste jobben på lasarettet. De är och måste vara engagerade, samtidigt som de är professionella yrkesmänniskor. De är dessutom just människor, som ibland förlorar sina patienter. Patienter som dessutom många gånger kan vara deras egna anhöriga och vänner.
Det måste vara viktigt att få jobba i en lättarbetad, modern och trivsam miljö.
I januari i år blev min väninna mycket sjuk och lades in på onkologen igen. Det var precis de dagarna som avdelningen flyttade till de nuvarande lokalerna. Jag besökte min kamrat igen och som besökare måste jag berätta om hur det nu kändes. Lokalerna känns slitna och svårarbetade, inget kändes "tillgängligt" och salarna ligger nu på rad i en helt gängse sjukhuskorridor. Min kamrats rum var fult och tråkigt, gardiner på trekvart och spikhål i väggarna efter tavlor och en tavla lite på måfå uppsatt på en vägg.
Självklart förstår jag att även de äldre lokalerna på lasarettet måste nyttjas, jag förstår även att i dessa tider av ekonomiskt underskott det inte finns pengar att renovera i den takt som man kanske önskar. Men trots detta, varför beslutades det om denna flytt? Den personal jag talat med var ytterst solidariska mot sjukhusledningens beslut, men mellan raderna kunde jag läsa in att de själva var besvikna över flytten. Om jag förstått det hela rätt, så är nu en kirurgavdelning placerad i de nyare lokalerna, bland annat för att få närheten till operationsdelen på lasarettet. Min fråga är om den vinsten verkligen överväger vinsten det innebar för cancerpatienterna att få ha varit kvar?
Jag tycker att vi idag här på Gotland 2009 borde låta just den här patient- och personalgruppen få njuta av den nyare och betydligt mer ändamålsenliga avdelningen.