DEBATT: Nordkalk tror på Gotland!

Gotland är fantastiskt och unikt på många sätt! Kalksten som går i dagen med endast ett tunt lager av humus på toppen har skapat en naturtyp där växter och djurliv har anpassat sig för att helt enkelt kunna leva i denna karga miljö. Dessa specialiserade naturtyper har identifierats och områden har successivt avsatts för att skyddas för framtida generationer i regeringsbeslut. Detta har skett genom beredning av Naturvårdsverket och Länsstyrelsen och kallas "Riksintresse för naturvård" med olika angelägenhetsgrad: Naturreservat, Naturskyddsområden och Natura 2000-områden. Bästeträsk och delar av File Hajdar är exempel på sådana områden. Se Faktaruta nedan.Nordkalk har under årens lopp vid diskussioner med Länsstyrelsen satt av marker i egen ägo för att möjliggöra utökat naturskydd.Exempel på sådana marker är Mölner myr och Hoburgs myr, båda i dag Natura 2000-områden.Diskussionerna och eftergifterna ledde till att Nordkalk i stället sökte sig mot Bunge - med myndigheternas goda minne. På samma sätt har övrig kalkindustri på norra Gotland under årens lopp backat och avsatt stora områden för naturskydd.Totalt finns idag på Gotland inte mindre än 129 platser, som mer eller mindre motsvarar kriterierna för att vara ett Riksintresse för naturvård.Vad många kanske inte tänker på är den andra sidan av myntet. En viktig del av Gotlands unika ställning är att stora delar av ön består av kalksten med sådan kvalitet, att den är mycket lämplig och prisvärd som råvara i ett stort antal industriella processer.Regeringen, genom Sveriges Geologiska Undersökningar, SGU, har också ansett att kalkstenen är så värdefull för Sveriges del att man utsett ett antal områden på norra Gotland som "Riksintresse för mineralbrytning". Bunge och delar av File Hajdar är exempel på sådana områden. Min slutsats blir då denna: Kalkindustrin och natur/kulturvärden måste kunna utvecklas och leva hand i hand på ön. Det är fullt möjligt - om viljan finns. Nordkalk har vid ett stort antal tillfällen givit prov på denna vilja, att jämsides legitima naturintressen utveckla och nyttiggöra en av de få naturresurser ön erbjuder.Gotland kan inte och skall inte behöva lita på andras välvilja och godtycke. Gotland har goda möjligheter att stå på egna ben och utforma sin framtid baserad på de förutsättningar som finns. Gotland och gotlänningarna skall vara stolta över sin historia och sin nutid och fortsätta att vara det i framtiden.Kalksten av högsta kvalitet är en synnerligen viktig råvara till ett flertal industrier i Sverige och i hela Östersjöregionen. Vid tillverkningen av de flesta produkter vi möter i vardagen och betraktar som oundgängliga för en rimlig livskvalitet har kalk spelat en större eller mindre roll. Det skulle bli alltför långt att i ett diskussionsinlägg exemplifiera all den nytta kalk gör, men den som vill fördjupa sina kunskaper är välkommen att titta in på Nordkalks hemsida, www.nordkalk.se. Kalkindustrin på norra Gotland har behov av nya brytvärda marker för att kunna fortsätta sin verksamhet med god framförhållning. Detta har av många röster i media det senaste året framställts som om halva Gotland håller på att grävas upp och fraktas iväg. Så är naturligtvis inte fallet, det är överdrifter utan ett uns sanning.Snarare är det så att en väldigt liten del av ön kan nyttjas för att förse viktiga basindustrier av största betydelse för vårt välstånd med rätt sorts råvara. Om vi nu vill leva det liv vi lever i Sverige med hög standard och behaglig komfort, så får vi faktiskt också ta ansvar för att producera merparten av detta i vår egen industri. Det känns inte alls bra att andra länder skall behöva tillfredsställa våra konsumtionsbehov. Lägg därtill att Gotlands strategiska läge i Östersjön möjliggör transporter med avsevärt mindre miljöpåverkan än vad som skulle vara fallet om industrin skulle tvingas importera kalksten från andra håll i Europa.Den helt avgörande faktorn för att komma till rätta med den nu allt överskuggande miljöfrågan, det globala hotet från de ökande växthusgaserna, är kortare och effektivare transporter. Mot den bakgrunden blir miljövännernas argumentering för längre och mer resurskrävande transporter obegriplig. Vatten, det vill säga sötvatten, är en grundläggande förutsättning för allt liv på jorden. En av de viktigaste frågorna i debatten om det planerade Bungebrottet handlar just om vatten: vad händer och vad kan hända med grundvattnet på norra Gotland?För att kunna ge svar på alla frågor kring vattnet har Nordkalk genomfört omfattande undersökningar i enlighet med vetenskapliga metoder och beprövad praxis - på sikt till gagn för hela norra Gotland! Kommunen kommer tveklöst att kunna dra stor nytta av dessa undersökningar.En idé som hittills inte fått tillbörlig uppmärksamhet är denna: genom att utnyttja ett brott som vattenreservoarer i ett tidigt skede av den beräknade livslängden skulle brottet bli en dubbel resurs. Dels som trygg försörjning för människor, som annars kanske skulle ha svårt att hitta lämplig sysselsättning, dels som en pålitlig vattenkälla, som en gång för alla skulle skingra ångesten kring vattenfrågorna på norra Gotland.Detta skulle kunna uppnås genom ett nära och okomplicerat samarbete mellan de vattenansvariga på kommunens tekniska förvaltning och Nordkalk AB. Då skulle eventuella problem kring vattenfrågornas lösas redan på projekteringsstadiet för brottet. När Nordkalk letar efter en ny plats att basera 25-30 års framtida verksamhet på sker sökandet ingalunda slumpmässigt. Efter många års samarbete med produktutvecklare inom svensk basindustri har vi fått stor kunskap och bred erfarenhet av vilken kalksten och kvalitet som efterfrågas. Långt ifrån all kalk på Gotland är brytvärd. Det är inte heller önskvärt, som de flesta förstår. När Nordkalk ansöker om tillstånd att få öppna ett nytt brott är ansökan väl underbyggd med noggranna undersökningar av kalkens kvalitet kopplat till en miljökonsekvensbeskrivning. Det här är enklaste sortens företagsekonomi: ingen tillverkar och levererar något som ingen eller ett fåtal vill köpa och betala för. Då bör verksamheten läggas ned. Nordkalk AB är beredd att investera mer än 500 miljoner kronor i ett nytt kalkbrott för att kunna fortsätta driva sin verksamhet på norra Gotland. Detta för att säkerställa framtida jobb och för att bevara och utveckla tusenåriga kunskaper och i förlängningen även skapa bra förutsättningar för ett levande och livskraftigt norra Gotland. Att turism skulle kunna ersätta det bortfall som skulle uppstå om kalkindustrin i norr försvinner är önsketänkande. Att turismen skulle ge underlag till daghem, skolor och affärer som har öppet året runt är också högst osannolikt. Visst kommer det att finnas underlag för försäljning och service under några månader om året. Men de andra 10 månaderna - vad skall de som är bosatta på norra Gotland leva av då om kalkindustrin och kanske annan industri tvingas lägga ned? Min sista fråga blir därför: Har Gotland råd att säga nej till seriösa företag som vill investera på ön? I ett sakligt och nyktert perspektiv är svaret givetvis nej. Gotland har inte råd att tacka nej till vettig nationalekonomisk verksamhet - och för övrigt ingen annan del av Sverige heller.Det måste finnas plats för både industriella intressen och miljö- och kulturvårdsintressen på Gotland precis som i resten av landet.Vi måste kunna samsas och inte ställas emot varandra i en debatt med orimliga överdrifter, först då kan talet om en långsiktig, hållbar utveckling bli en realitet.

Debatt: Nordkalk tror på Gotland!