Nolltolerans vid våld mot barn!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Enligt svensk lagstiftning är det förbjudet att föra våld mot barn, ändå händer det gång på gång.
Sjuka människor finns det alltid, som behöver hjälp, men att det ännu finns den medberoende typen? Som förlåter och säger att personen varit ångerfull eller tiger ihjäl problem.
Min pappa ångrade sig VARJE gång han slagit, och varje gång LIKA ÅNGERFULLT.
Han hade också "en dålig dag" VARJE GÅNG. Under 15 år, sen flydde jag hemifrån.
Idag som vuxen kan jag "förstå" hans orsaker, efter massor av år i terapi. Han blev aldrig anmäld.
Det kunde skifta med halvår emellan, veckor. Han drack INTE alkohol, eller använde droger. Han hade helt enkelt "en dålig dag" (psykiskt sjuk).
Med just den ursäkten förlät föräldrarna den lärare som sparkat en 8-åring på benet!
Jag VET att minnesbilden aldrig lämnar näthinnan och själen!
Som vuxen träffar jag också ibland på trevliga människor som gör tokiga handlingar i livet, som också de har många bra och kloka ursäkter och djupa förklaringar om att de handlat märkligt.
Alla går ännu på det. Han/Hon är ju "så snäll och trevlig".
"Han/hon är så medveten att han/hon gjort fel".
Som vuxen kan jag studera de olika neuropsykiatriska funktionshinder som ligger till grund för en hel del beteendestörningar som man idag kan få medicinsk hjälp med.
MEN, ingen ursäkt i världen kan ge tillbaka tryggheten i ett barns själ efter ett övergrepp, det finns alltid kvar en liten del i minnesbanken, slaget kan aldrig göras ogjort, smärtbilden eller skräckbilden kan dyka upp när som helst i livet.
Om ett barn slår ett barn är det en våldsam handling som ska stoppas, om det är en vuxen som slår ett barn är det ÖVERGREPP. Punkt slut.
Jag kräver NOLLTOLERANS vid våld mot barn!
Våldshandlingar lär INTE barnet sätta gränser med kärlek och respekt!
Våld föder våld!
Ett barn som blir slaget lär sig slå.
Hur ska vi vuxna kunna vara förebilder och lära våra barn att de gör fel när de slåss om vi vuxna GÖR SAMMA HANDLINGAR???
Lämplighet i ett yrke innefattar mycket.. handlar om väldigt olika värderingar om man arbetar med barn.
Men att sparka eller slå ett barn, lite eller mycket kan ALDRIG bli lämpligt. En person som tappar besinningen, bör inte arbeta med barn någonsin igen..
Jag har hört från en del bekanta att "det är ingen idé" att polisanmäla, för det läggs ändå ner under utredning av polisen i brist på bevis eller annat!
Jag trodde vi hade en lagstiftning att följa?
Nolltolerans mot våld. Vuxna som barn!
Skillnaden är att en vuxen, förväntas ha kapacitet att kunna försvara sig/gå därifrån/söka hjälp..
Ett barn är i våra händer.
Helt utlämnad till vuxenvärlden och förlitar sig på vuxna.
Vi vuxna lär barnen gränserna i livet, de barn som i dag faller ur, får hjälp på BUP, utreds och i många fall får en diagnos för eventuell medicinsk hjälp.
Men vuxna ska få göra som dom vill helt obemärkt utan någon som helst insats?
Det finns människor som av olika anledningar hamnar i obalans i livet, eller en del är där alltid.
Oavsett orsak, "dålig dag", humörsvängningar pga obalans eller hormoner?
Exakt VAD ger en lärare en så dålig dag att hon ursäktas efter att ha sparkat en åtta-åring och får återgå till arbetet?
Skulle vilja veta vilken skola, jag sätter inte mina barn där!