Nej, djur får inte plågas!

Gotland2009-07-22 04:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Under Almedalsveckan medverkade jag vid ett spännande seminarium om religion och mat. Frågan om kosher- och halal-slakt som judar respektive muslimer ser som en omistlig del av sin religion kom naturligtvis upp. Jag vände mig vid seminariet mot det aktuella svenska förbudet av denna urgamla rituella slaktform, och jag har fått många frågor om mitt positiva ställningstagande.

Argumenten för detta är många. Religionsfriheten naturligtvis, som är en grundlagsskyddad och omistlig del av vårt öppna samhälle. Allt är ändå inte tillåtet att göra bara för att vissa religionstolkningar gör det, t ex barnaga eller kvinnlig könsstympning. Ingendera av dessa vidriga företeelser har heller något tydligt stöd i någon religion, utan är mer att betrakta som kulturella avarter i länder där dessa religioner är vanliga.

Den rituella slakten är något annat. Judar och muslimer är inte tillåtna att äta djur som är slaktade så att blodet stannar kvar och levras i köttet, som är fallet vid våra vanliga slaktmetoder. Företrädare för dessa religioner kan/får alltså inte äta något av de som säljs i våra butiker. Flera länder i Europa med en större utländsk befolkning tillåter dock rituell slakt, och idag sänds levande får, kor och tjurar till Polen eller Tyskland där de slaktas, varefter köttet fraktas tillbaka till Sverige. Hur humant och miljövänligt är det? Vi vet alla hur plågsamma sådana djurtransporter kan vara. Hyckleri kallar jag sådant.

Jag har själv bevittnat koscher-slakt i Israel och slagits av hur skonsam den är, inte minst jämfört med hur våra djurfabriker behandlar sina djur som på löpande band tvingas fram till slaktaren. Koscher/halal-slaktarna är alla certifierade troende personer med stor respekt för hela Guds skapelse och allt levande. Döden är att jämföra med en plötslig stroke som vi människor tyvärr inte sällan drabbas av. Blodet försvinner på ett ögonblick från hjärnan då trycket sjunker i slaktögonblicket, och djuret förlorar medvetandet. Hjärtat fortsätter dock att slå ett tag och då pumpas blodet ut och samlas upp i lämpliga kärl, vilket är avsikten.

Vi kan jämföra med gamla svenska slaktmetoder där man slog tjuren i huvudet med en yxa eller järnskodd klubba, ofta upprepande gånger, tills djuret stupade. Slaktpistolen som idag oftast används släcker medvetandet på samma sätt som vid den rituella slakten.Vore jag tjur skulle jag nog föredra en omtänksam utövare av koscherslakt som i det sista bryr sig om mig, snarare än skrikande tvingas in i den industriellt effektiva slaktproceduren där bara det absolut sista skedet går snabbt.

Nej, jag anser inte att djur får plågas, men hävdar bestämt att det gör de i minst lika hög grad vid de idag tillåtna slaktmetoderna i Sverige, även om många svenska slaktare förvisso strävar efter att minska djurens lidande. Därtill kommer alltså respekten för andra sedvänjor och trosuppfattningar än våra egna, och dagens bisarra praxis att skicka levande djur utomlands där de ändå slaktas på ett sätt vi inte tillåter idag.
Även Tyskland har stränga djurskyddslagar och i ett öppet Europa bör vi i första hand rikta in oss på gemensamma regler som både tar hänsyn till djurens välbefinnande och människors trosövertygelser.



Läs mer om