När kommer freden till Mellanöstern?

Gotland2009-01-08 04:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
När staten Israel grundades 1948 utgjordes dess befolkning till största delen av spillror från Förintelsen i Europa och flyktingar från arabländerna (cirka 800 000 judar fick fly från arabländerna 1948 och åren därefter). Och ända sedan dag ett har landet fått kämpa för sin överlevnad, de första 25 åren genom militära anfall från grannländerna, därefter genom ständiga terrorattacker från PLO, Hamas, med flera.
Trots detta har man byggt upp och bibehållit en demokrati med mänskliga fri- och rättigheter i en minst sagt fientlig omgivning. Här i Sverige har vi åtnjutit fred i 200 år. Svenska kommentatorer gjorde väl i att betänka dessa realiteter när man avger expertomdömen. Ingen påstår att Israel inte gör fel. Men landet är likväl en ledstjärna för mänskliga rättigheter i Mellanöstern, och dit söker sig kristna araber, homosexuella och andra som förföljs i sina hemländer.

I ett antal år har Iran fört ett lågintensivt krig mot Israel genom sina ombud Hisbollah och Hamas. Ingen bör tvivla på deras avsikter. Irans president Ahmadinejad beundrar Hitler och vill slutföra det denne påbörjade, gärna med kärnvapen, och Hamas har i sitt program inskrivet plikten att döda judar.

Israel drog sig ur Gaza för mer än tre år sedan. I utbyte mot fred är Israel berett att erkänna en självständig palestinsk stat bestående av Västbanken och Gaza. Om detta förhandlar man med PLO. Sedan 2005 har mer än 5000 missiler avskjutits in i Israel, och Hamas får hela tiden irantillverkade raketer med allt längre räckvidd. Cirka 500 000 invånare i södra Israel lever under ständigt hot.
Israel har ett självklart ansvar att beskydda sina medborgare, och inget land i världen skulle i längden kunna undvika att ingripa med kraft mot dessa dagliga krigshandlingar. Tyvärr än civila offer oundvikliga, särskilt som Hamas i likhet med Hisbollah satt i system att avskjuta missiler från tättbebyggda platser. Det är en win-win-situation, krasst uttryckt. Om man träffar israeler är det en militär seger. Om Israel svarar och civila offer krävs är det en propagandaseger. På sätt och vis förlorar Israel hur man än gör.

Beslutet om intåg i Gaza fattades säkerligen inte lättvindigt. Och målet är förmodligen inte högre ställt än att slå sönder den infrastruktur av terror som Hamas byggt upp ända sedan Israel lämnade området, och få ett slut på beskjutningen.
Det är dock slående vilken förståelse som omvärlden har visat för Israels agerande här. Till och med arabländerna och PLO anser att Hamas har provocerat fram detta. Men liksom var fallet med Libanonkriget skiljer sig reaktionerna i Sverige från övriga världen. Det är främst den svenska extremvänstern som upprättat ett slags allians med likaledes extrema muslimgrupper. Det är inget märkligt med det. Båda grupperna vill ha ett totalitärt samhälle, och man förenas i sitt hat mot Israel och USA. Det märkliga är väl att just Sverige verkar vara ett favoritland för extremister av alla slag.

När kommer freden till Mellanöstern? Säkert inte så snart. Golda Meir sade att freden kommer "när araberna lär sig att älska sina barn mer än de hatar oss". Det ligger mycket i det. När palestinierna inser att de utnyttjats som gisslan och kanonmat av krafter som inte strävar efter fred med judarna utan ett "judenrein" Mellanöstern, först då finns verkliga förutsättningar för fred.
Läs mer om