Mycket gnäll och avundsjuka
Foto: Foto: Dick Gillberg/Greenpeace/SCANPIX
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
En fåröbo gnäller över att Gotlandshem skall bygga dyrt på Galgberget och att ungdomarna flyttar från Fårö på grund av att bostäderna är för dyra när de förmögna driver upp priserna. Det är väl inte köparna som bestämmer priserna? Det är de näriga ägarna som bestämmer till vilket pris de vill sälja. Största skälet till att ungdomen flyttar från Fårö är nog att deras föräldrar (som bara tänkte på sig själva) dumt nog röstade nej till erbjudandet om att få en bro.
Att Gotlandshem bygger dyrt på Galgberget är väl positivt för de som vill och kan hyra i stället för att köpa dyra bostadsrätter. Det kan göra att de chefer-/högavlönade som får jobb på Gotland kan bosätta sig här på ett attraktivt ställe, det är ju åretruntboende vi vill ha hit. Det är även positivt om vi kan få pensionärer att bosätta sig här. Var inte avundsjuka på de som har råd till det.
Beträffande kritiken av lokaliseringen av Gotlandshems bygge kan man undra om de som klagar någonsin har besökt strövområdet vid Galgberget. Bygget skall göras på det risigaste och grisigaste delen av området, en väl tilltagen bit från galgen. På det verkligt vackra och fria strövområdet har det under många år funnits en anskrämlig och störande speedwaybana som tydligen varit väl anpassad att ströva kring, eftersom ingen klagar på den. Positivt att den nu äntligen ska bort.
Utvandrare gnäller över att Gotland inte ser ut nu, som när de lämnade ön för 10-15 år sen (kanske på grund av att de saknade möjlighet till utkomst här). Utan bland annat turister överlever inte Gotland som livskraftig kommun. Det är positivt att det satsas på utveckling av campingplatser och turistanläggningar som till exempel Norderstrand och Snäck. Turister som kostat på sig dyra resor hit vill inte bo med lägre standard än hemma.
Lav- och mosskramare gnäller över att områden (som vanligt folk inte känner till) ska tas i anspråk för kalkbrytning, med skälet att det är för Gotlands bästa, när det i själva verket är i eget intresse man agerar.
På Gotland har kalk brutits och bränts i många hundra år utan att varken vatten eller natur lidigt skada. (Snarare tvärt om, se Blå lagunen bland annat.) I Norrland flyttar man till och med en stad för att gruvbrytningen skall kunna fortsätta.
Får inte Nordkalk med flera tillstånd till utökad kalkbrytning kommer i vart fall norra Gotland att få svårt med sysselsättningen. Fackföreningar och alla stadigvarande bosatta på Gotland måste nu agera (demonstrera, uppvakta) inför kommande beslut om kalkbrytningen, innan de så kallade naturvännerna gör reservat eller nationalpark av hela ön. Det skulle väl vara lockande för turister om det anordnades resor till ön (typ valsafari, vi kanske får se någon gotlänning men vi kan inte lova det).
Positivt är i vart fall att kommunledning gått emot alla så kallade experter och nejsägare.