Mordvandringar i kulturarvstad
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Stormande häver sig havets bröst.
Ack, men hur gärna jag sute
Ändå där ute!"
Så skaldar den store Esaias Tegnér i Ingeborgs klagan ur Frithiofs saga.
Av någon anledning kommer jag att tänka på denna vers vid betraktandet av bysten av Dagmar Lange, alias deckarförfattarinnan Maria Lang, placerad nere vid stranden av den fagra Norasjön i Bergslagen.
Havets bröst stormar ingalunda denna tidiga höstdag, sjön ligger spegelblank, och sant är även att författaren gillade Tegnér.
Det var ingen hemlighet för hennes gymnasieelever då på 1950-talet, och den kloka skrev följaktligen djupa uppsatser om skalden i fråga. Men nu är detta ett avslutat kapitel i livet.
Kusinen hade föresatt sig att besöka Sveriges tredje Trästad (de övriga är Eksjö och Hjo) så därför styrdes kosan mot Nora i Västmanland, Skoga kallat i Maria Langs bloddrypande deckare i småborgerlig miljö.
"... den vita kyrkan... såg ut som den tog hela Skoga och alla dess invånare i sitt trygga beskydd", skrev hon i "Inte flera mord".
I London lär man kunna gå på Jack Uppskärarpromenader med guide, i Nora som tar väl vara på sin berömda invånare, går man på mordvandringar i Maria Langs fotspår.
Nu gjorde vi inte det, men en kyrkligt engagerad dam som vi stötte på utanför församlingshemmet på Kungsgatan hade en del att berätta om litteraturdoktorn Dagmar Lange i förbifarten.
- Hon sov aldrig på nätterna, då var hon ute på stan och nattvandrade. Antagligen tänkte hon ut sina mordintriger då...
Kan vara, men sina lysande litteraturlektioner höll hon på dagtid i skolan, bidrog jag med till lärarens minne.
I Nora påminns man ideligen om författarinnan. Givetvis intog vi vår piccata milanese på Maria Langs krog inrymd i ett före detta kyrkstall, en gata är uppkallad efter henne, gamla deckarexemplar ligger i skyltfönster på torget, och i en monter på den nostalgiska gamla järnvägsstationen med utsikt över sjön gör turistbyrån reklam för mordvandringarna.
Och med all rätt. Maria Lang var ju vår första stora, kvinnliga deckarförfattare med jätteupplagor. Debuten skedde 1949 med "Mördaren ljuger inte ensam", och sammanlagt skrev hon fyrtiotre böcker innan hon dog 1991.
Men stan har mer att bjuda den tillfälliga gästen. Bebyggelsen består huvudsakligen av trähus från 1700- och 1800-talet.
De finaste är placerade utmed gatan, uthus och mindre hus inne på lummiga bakgårdar. Men lämna de högklackade skorna hemma, här finns mycket kullersten.
En gammeldags snirklig bodskylt visar vägen in till en inspirerande bok- och pappershandel, här kan man botanisera länge, och Nora-glassen är något man inte bör missa.
- Har ni också kommit för glassen, frågade ett par medturister. Den har anor sen 1923 minsann.
Jättegod, javisst, men snabbsmältande. Stans skator var kvickt där och pickade i sig överflödet.
Denna välbevarade stad håller sig också med ett klassiskt stadshotell och en veteranjärnväg som kör sträckan Ervalla-Nora-Gyttorp-Karlskoga.
Allt belönat med kulturarvpriset Europa nostra 2002.