Vi anser att såväl langning som innehav även i fortsättningen bör vara olaglig. Vi har dock uppfattat att stora sociala problem uppstår på grund av den stämpel som en person med missbruksproblem får om själva bruket är kriminellt. Denna slutsats har vi dragit efter att ha träffat många organisationer och personer som arbetar med människor med missbruksproblem. Det är uppseendeväckande hur liten plats dessa röster fått höras i de senaste veckornas debatt, för det är inte få som delar våra ståndpunkt.
I Sverige är vi duktiga på att förebygga narkotikaanvändning, men betydligt sämre på att förhindra att missbruket leder till stora problem, vilket konstateras i en FN-rapport om den svenska drogpolitiken. Människor med missbruksproblem nekas alltför ofta hjälp av resursskäl, något som skulle vara otänkbart för andra människor med andra vårdbehov.
En person som automatiskt betraktas och behandlas som kriminell stöts ut ur samhällsgemenskapen, vilket har täta samband med utvecklingen av tungt missbruk. Med vårt förslag mildras den kriminella stämpeln vilket har betydelse för samhällets möjligheter att få kontakt med och hjälpa honom eller henne. Det är också tydligt i rapporter från Brå och Mobilisering mot narkotika att polisens jakt på urinprover har lett till att arbetet mot langningen har prioriterats ner, och vi anser att denna bild måste vridas tillbaka.
Arleklo och Engelhardt menar att vårt förslag spelar narkotikaliberalerna i händerna. Vi vill dock markera hårt mot förslag som gör exempelvis cannabis lagligt. Vi vill absolut inte legalisera narkotikan i sig, och i och med att vi anser att innehav ska vara olagligt är det också i praktiken olagligt att använda narkotika.
I vår rapport lyfter vi också fram en rad andra politiska förslag som syftar till att stärka och förbättra narkomanvården. Bland annat föreslår vi en vård och behandlingsgaranti som ska ge människor med missbruksproblem rätt till snabb hjälp.
Arleklo och Engelhardt avslutar sin artikel med att de vill förbättra dagens missbruksvård, men hålla fast vid den restriktiva narkotikapolitiken. Tyvärr märker vi att ansträngningarna för att behålla restriktiviteten ofta vida överstiger försöken att få ordning på missbruksvården. Jag hoppas att Arleklo och Engelhardt håller med mig om att det är dags att förändra detta.