Mer kärnkraft enda vägen till klimatmålen
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Alla talar om förnybart, om effektivisering och om att minska beroendet av olja och andra fossila energikällor. Men det räcker inte. En genomgång av både regeringens och oppositionens energialternativ visar att båda förutsätter mer kärnkraft än idag - om inte Sverige i praktiken ska hamna i ett importberoende av gas, olja eller kol från exempelvis Ryssland.
Med Energimyndighetens statistik över energiläget 2007 som grund kan konstateras att Sveriges totala energianvändning detta år bestod av 43 procent förnybar energi, 42 procent fossil energi och 15 procent övrig klimatvänlig energi.
Dagens energipolitiska diskussion saknar helhetssyn. Den handlar oftast bara om ökad andel förnybar energi och energieffektivisering. Ett exempel på detta är det utspel som Anders Wijkman, Svante Axelsson och Lars-Göran Pettersson gjort om att minska den totala slutliga energianvändning från dagens nivå med 20 procent (80 TWh) på 10 år. Det är helt orealistiskt, men påverkar politikerna i deras iver att framstå som mest klimatvänliga.
Riksdagen beslutade den 17 juni att Sveriges utsläpp år 2020 ska vara 40 procent lägre än de var år 1990 och att andelen förnybar energi ska vara minst 50 procent av den totala energianvändningen år 2020. I transportsektorn ska andelen förnybar energi vara minst 10 procent. Oppositionen yrkade på ännu högre andelar.
Energieffektivisering är också en viktig del av energipolitiken. Sedan 1973 har den totala energianvändningen endast ökat med fyra procent samtidigt som oljeanvändningen minskat till hälften. Elens andel har däremot ökat från 20 till 35 procent. Riksdagen beslutade den 17 juni i år om en effektivisering, uttryckt som minskad energiintensitet (tillförd energi per BNP-enhet i fasta priser) om 20 procent mellan år 2008 och 2020. Som slutprodukt av det målet bör den totala slutanvändningen av energi från dagens nivå kunna minska. Här spelar elen en viktig framtida roll eftersom den har förmågan att spara energi genom övergång till exempelvis elvärmepumpar och el-laddbilar. Minst 20 TWh mindre total energianvändning från dagens 420 TWh borde vara möjlig. Med dessa siffror som grund är det möjligt att göra överslagsberäkningar och olika scenarier för hur Sveriges sammansättning av olika energislag skulle kunna se ut år 2020.
Basfallet är regeringens linje, att andelen förnybar energi ska öka till 50 procent år 2020 och att utsläppen av koldioxid ska minska med 40 procent jämfört med dagens situation. Om vi lägger minskningen på den fossila energin (som till 80 procent består av olja) skulle det innebära att dess andel går ner från 42 till 26 procent. Med en energieffektivisering på 20 TWh får vi ett behov av övrig klimatvänlig energi på 96 TWh, motsvarande 24 procent. Jämfört med dagens 65 TWh innebär det alltså en ökning med hela 31 TWh. Denna ökning måste tillgodoses med kärnkraft.
Kungliga Vetenskapsakademiens Energiutskott anser det vara realistiskt att höja ambitionsnivån för förnybart i Sverige med 60 procent (ännu mer bergvärme, bioenergi, vattenkraft och vindkraft) vilket skulle betyda en ökning av den förnybara energin med hela 60 TWh. Tillsammans med samma ambitiösa mål om en halvering av de fossila koldioxidutsläppen till år 2020 och en minskning av den totala energianvändningen med 20 TWh ger det en minskning av den fossila energin till 22 procent. Tillsammans med den förnybara energin når vi nu 82 procent. Ska kalkylen gå ihop krävs nu 18 procent, eller 72 TWh, övrig klimatvänlig energi. Alltså 7 TWh mer energi än idag från kärnkraft.
Inget av de politiska alternativen i Sverige har hittills presenterat ett energipolitiskt program som visar att effektivisering och förnybart räcker till för att nå de högt ställda klimatmålen.