LRF-företag lobbar i EU för mer GMO
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Argumentet att fläskkrisen beror på hinder mot att importera GMO-foder är helt vilseledande då den dåliga lönsamheten för svinproducenterna beror på det stor fläsköverskottet inom EU.
Genom att importera ytterligare GMO-foder ökar köpmotståndet och överskottet växer. Att skylla fläskkrisen på de höjda foderpriserna håller inte. Hade det inte funnits detta enorma överskottsberg som bl a skapats med hjälp av billigt importerat GMO-foder hade priset på fläskkött följt med upp på samma sätt som mjölk och nötkött.
Man måste då fråga sig om fläskfabrikanterna är särskilt korttänkta. Det kan man verkligen undra när man vill råda bot på överskottet med ytterligare import av GMO-majs och GMO-soja från länder som Brasilien och Argentina. Det är ju som att hälla bensin på överskottsbrasan.
Redan i dag importeras 2/3 av allt foder till EU:s djurfabriker från bl a Latinamerika medan breda folklager inte har mat på bordet i dessa länder. Enorma arealer ägs av utländska företag som pressat igenom tillstånd för GMO-grödor och som i övrigt struntar i om den inhemska befolkningen svälter. Upp till 40 procent av befolkning lever under fattigdomsstrecket i t ex Brasilien. Det vore naturligtvis även ur klimatsynpunkt långt bättre att grisarna föddes upp i de råvaruproducerade länderna.
EU:s kontraproduktiva jordbrukspolitik framgår ovanligt tydligt när man för att råda bot på överskottet tillåter att det redan enorma fläskberget får frysas i ytterligare 3 månader. Alla vet ju hur det fläsket smakar. Då måste det till mycket grillkryddor och många hälsofarliga E-tillsatser för att dölja den härskna smaken.
Hade Sverige i stället gått in för GMO-fritt foder och livsmedel hade man skapat en värdefull nisch och en mycket stor chans att sälja även till ett högre pris då 80 procent av konsumenterna vill ha GMO-fria livsmedel. Det var också LRF:s linje fram till det olyckliga valet av grisfabrikören Lars-Göran Pettersson till ordförande i LRF. Han har dessvärre stöd av jordbruksminister Eskil Erlandsson och EU:s kommissionär för jordbruk, Marianne Fischer Boel, som till sitt och makens gemensamma gods på Fyn får ett av Danmarks största jordbruksstöd från EU.
Nyligen avslöjades att makarna Fischer spekulerar i åkermark i Ryssland. Med detta vill jag visa att det är inga vanliga bönder som styr Europas jordbrukspolitik. Utan det är skrupelfria jorddrottar, kött- mjölk- och svinfabrikörer som utan en tanke på konsumenterna formar en jordbrukspolitik som gagnar deras egna intressen.
I stället för att satsa på ekologiskt och GMO-fritt och hög svenska kvalité lobbar nu Lantmännen, som ingår i LRF-koncernen, för att EU ska sänka kraven ytterligare för godkännande av GMO-grödor vid foderimport. Det är ett svek mot en stor majoritet av Sveriges bönder och konsumenter som inte vill ha GMO.
- Vår position är att det måste till ett snabbare EU-godkännande av GMO-grödor om handeln med råvaror inte ska störas, säger Kjell Larsson till tidningen Land. Larsson är omvärldsanalytiker på Lantmännen.
Förbundet Sveriges Småbrukare säger nej till GMO och är övertygade om att ett GMO-fritt Sverige skulle ge svenskt jordbruk en klar konkurrensfördel både inom landet men också på exporten när motståndet mot genmanipulerade livsmedel ökar i takt med att riskerna med GMO blir kända hos den breda allmänheten.