Lördagskrönika
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Annonserna står nämligen för ungefär hälften av de pengar som mina reportrar, fotografer och redigerare behöver för att få lön och kunna göra sitt jobb. Varannan krona som vi använder för att rapportera vad som händer på vår ö - från Helgumannen hela vägen till Hoburgsgubben - får vi tack vare att vi upplåter visst spaltutrymme åt reklam från affärer, restauranger och andra företag.
Förra helgen testade vi ett nytt grepp - att låta en annonsör svepa in hela tidningen i en så kallad kappa.
Jag hade laddat mobilen. Jag rensade mejllådan för att få plats med alla ilskna mejl jag misstänkte att jag kunde få. I onödan, visade det sig. Visst ringde det ett par. En handfull mejlade. Och två upprörda insändare - ni ser dem här intill - trillade in. Jag hörde också från handlare att många kunder hade svårt att hitta "sin" tidning (GT körde en likadan annonskappa samma dag).
Men på det stora hela verkar inte läsekretsen tyckt att det var en oöverstiglig ansträngning att vända ett blad för att komma till tidningens förstasida.
Därmed inte sagt att vi kommer att göra annonskappan till ett vardagsplagg för GA.Verkligen inte. Däremot kan vi tänka oss att plocka fram den ur garderoben ett par gånger per år. För att få in lite extra stålar till ännu mer bra och värdefull läsning.
För det ska ni veta. Det är sannerligen inte gratis att köpa kappa i boutique Gotlands Allehanda.
Och att tidningarna blev förvillande lika varandra råder vi bot på till nästa gång.
uuuuuuuu
När jag ändå är inne på arga insändare.
Både Claes Nysell och Nils-Erik Åkesson ogillar mitt sätt att formulera mig. Till exempel att jag tycker att maten på Gotlandsfärjorna smakar skit.
Jag kan hädanefter naturligtvis skriva att den sönderpanerade fisken "har en arom som är av det mindre tilltalande slaget". Eller att de skrumpna rödlöksskivorna "har en ur kulinarisk synvinkel intressant karaktär".
Men. Skit är skit, om än i gyllne dosor, som någon uttryckte saken.
uuuuuuuu
Vi fortsätter, när vi ändå är igång. GA är ingen kvällstidning, och kommer inte att bli det. Däremot kommer vi bli en vassare och modigare tidning.
Lokaljournalistikens problem, på Gotland såväl som på andra platser, är inte att den är för sensationslysten eller obalanserad. Snarare tvärtom. Många lokaltidningar, inklusive de gotländska, har alldeles för länge varit alldeles för försiktiga.
Till och med så försiktiga att det blivit ett demokratiskt problem. När medieforskaren Lars Nord härom året studerade ett antal lokaltidningars politiska rapportering, var hans nedslående slutsats att medborgarna inte får veta det de borde få veta.
Han beskrev mediernas bevakning som "idylliskt sömnig och välmenande i sin stelbenta redovisningsplikt", där det mesta skildrades ur maktens, inte medborgarnas, perspektiv. "Ett förräderi mot demokratin", konstaterade Lars Nords bekymrat.
I det förräderiet vill jag inte att GA ska delta. Och efter att under mina korta tid på ön ha träffat ett antal gotlänningar med god insyn i maktens korridorer, står det klart att det finns många skrymslen som behöver vädras.
Några dörrar har vi redan ställt på glänt. Vi kommer öppna fler.
Trevlig helg!