DEBATT: Lön och lycka skiljs åt vid 30 000 i månaden

Jag hörde nyligen nåt oerhört fint. En läkare på lasarettet sade att hon gärna skulle avstå löneökning, till förmån för sjuksköterskorna. Hon kände att det varken skulle göra till eller från på hennes livskvalitet med några tusenlappar till, på hennes egen redan höga lön. Däremot så arbetar hon dagligen tillsammans med duktiga och ansvarsfulla sjuksköterskor som varken får lovord eller rimlig lön i förhållande till sin arbetsinsats och sin kunskap och det ville hon gärna balansera upp.

Ekonomisk solidaritet, osjälviskhet och välvilja är detta tecken på, och det är en förutsättning för ett välmående samhälle. En för stor obalans och för stor orättvisa väcker så många negativa känslor hos människor, att både rik och fattig drabbas. Att roffa åt sig och sko sig på andra, väcker ont blod och därmed fara för alla, och jag hänvisar därför envist till undersökningar gjorda på hur lön och lycka följs åt uppåt till cirka 30 000 kronor i månaden, för att därefter skiljas åt, och jag hävdar bestämt att denna sanning räcker för att dra en ekonomisk gräns för dem som avlönas med samhällets gemensamma pengar. Det skulle vara ett bevis på äkta samhällsengagemang och solidaritet och det skulle frigöra medel till skola, vård och omsorg utan att göra någon olycklig, snarare tvärtom! Bra va?
Argumentet att måttliga löner skulle leda till sämre kompetens hos makthavare, tjänstemän och politiker det håller inte. Är man engagerad och intresserad av samhällsfrågor så väljer man väl att jobba med det av just det skälet - inte för lönen väl?
Good luck out there

Debatt: Lön och lycka skiljs åt vid 30 000 i månaden