Lön efter kön fortfarande vanligt
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Vi tycker att löneskillnader är bra och snarare borde öka än minska. Människor som utbildar sig, höjer sin kompetens, tar på sig mer avancerade arbetsuppgifter och större ansvar ska ha en högre lön. Också inom samma yrkesgrupp. Men löneskillnader som grundar sig på kön är aldrig acceptabla. Ändå finns de. Inom flertalet yrkesgrupper förekommer skillnader mellan kvinnor och män som, med tillgänglig statistik, inte kan förklaras med något annat än kön.
Löneskillnader mellan kvinnor och män kan grovt delas in i följande:
- Glastaket- löneskillnader som beror på att män är överrepresenterade på de högsta befattningarna.
- Strukturella löneskillnader - lägre löner i kvinnodominerade yrken än i mansdominerade
- Direkta löneskillnader - sådana som vi med tillgänglig statistik inte kunnat förklara på annat sätt än att de beror på könet.
Glastak eller direkta löneskillnader förekommer inom olika yrkesgrupper. Där de strukturella löneskillnaderna uppträder finns sällan några löneskillnader inom yrkesgruppen. Det är snarare gruppens allmänt låga löneläge som är problemet.
Löneskillnaderna mellan könen är minst inom stat och kommuner, men små skillnader i månadslön blir stora i ett livscykelperspektiv. En statligt anställd akademikerkvinna behöver ytterligare 42 genomsnittliga månadslöner för att nå upp till samma livslön som en manlig. Kostnaden av att vara kvinnlig akademiker istället för en manlig i staten uppgår således till cirka 3,5 årslöner sett över hela arbetslivet. Notera att den beräkningen utgår från att alla arbetar heltid under hela arbetslivet och att det inte görs några förvärvsavbrott för exempelvis föräldraledighet under karriären
När vi rensat bort inflytandet av så många lönepåverkande faktorer vi kan (till exempel skillnader i ålder eller utbildningsbakgrund mellan könen) kvarstår en oförklarad löneskillnad till männens fördel i ca 60 av 76 studerade yrkesgrupper - det vill säga i 3 av 4 akademikeryrken.
Ett tydligt resultat från undersökningen är att jämställda löner kräver att glastaket krossas. Kvinnor och män måste kunna göra karriär på lika villkor. Vi vet att det bland Sacoförbundens medlemmar inte finns någon större skillnad mellan kvinnors och mäns vilja att leda andra. Ändå är det männen som dominerar bland cheferna. Kompetensen och inte könet måste få styra vid rekryteringen av chefer.
Samtidigt är bristen på alternativa arbetsgivare och begränsade möjligheter att starta eget inom dessa områden en stor del av problemet. En ökad produktion i privat eller kooperativ form medför en större konkurrens om arbetskraften, vilket minskar den maktposition arbetsgivarna inom exempelvis vården har idag.
Ett delat ansvar för hem och barn skulle sannolikt också leda till en jämnare fördelning av möjligheter och ansvar i arbetslivet. "Risken" att en mamma blir föräldraledig är för arbetsgivarna statistiskt sett större än "risken" att en pappa blir det.
Fler pappor som är hemma med barn bör leda till att fler kvinnor får chansen som chefer. En föräldraförsäkring där en tredjedel av dagarna reserverats för respektive förälder samt en tredjedel som de får disponera fritt mellan sig bör övervägas. Detta räcker dock inte. En jämnare fördelning av deltidsarbetet under småbarnsåren och av de dagar man stannar hemma för att ta hand om sjuka barn är också viktiga inslag för att stärka kvinnornas position på arbetsmarknaden.
Under de år vi har undersökt (2001 - 2006) har kvinnorna haft en bättre löneutveckling än männen, vilket medfört att löneskillnaderna mellan könen minskat något. Detta har skett under en period då den individuella lönesättningen fungerat allt bättre. Lönesamtalsmodellen torde därför vara en bidragande orsak till att löneskillnaderna minskat.
Kunskapen om hur de ojämställda lönerna ser ut är en viktig grund för diskussionen om vad man kan göra åt dem. Många av besluten som leder fram till skilda löner för kvinnor och män - det kan gälla utbildning, yrke, föräldraledighet och karriär - fattas av individer. Saco vill bidra till att de besluten fattas med god information om konsekvenserna av livsvalen. Och til syvende og sidst sätts lönen alltid av en arbetsgivare. Att sätta lön efter kön och inte efter kompetens är olagligt, otidsenligt, olönsamt och oanständigt.