Lärare tvingas till tystnad
Foto: Mats Andersson / SCANPIX
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det är ohållbart att lärare, som själva ska undervisa om demokratins förutsättningar och yttrandefrihetens grunder, upplever en så repressiv miljö på sin arbetsplats. Uppmärksamhet i tidningar eller TV kan också vara enda sättet för att få till stånd en förändring, om politiker och rektorer inte lyssnar.
Då skolan genom politiska beslut tagit formen av en konkurrensutsatt marknad med både friskolor och kommunala skolor, är det angeläget att lyfta upp denna fråga. Lagstiftningen för lärarna ser nämligen olika ut beroende på arbetsgivare.
Lärare som är anställda vid en kommunal skola har grundslagsskydd via den så kallade meddelarfriheten när det gäller att påtala brister och missförhållanden i media. Detta saknar lärare i friskolorna, såvida friskolan inte på frivillig väg skrivit in denna möjlighet i kollektivavtalet. Men lärare har ett demokratiskt uppdrag gentemot eleverna och samhället, något lagstiftningen på skolområdet måste bejaka.
Lärarnas Riksförbunds undersökning, där 940 lärare friskolor och kommunala skolor svarat, visar att en stor majoritet, nästan 70 procent, av lärarna i friskolan inte skulle våga ventilera kritik offentligt. För den kommunala skolan är motsvarande siffra 53 procent, trots det grundlagsfästa meddelarskyddet. Anledningen till dessa negativa siffror är rädsla för repressalier från arbetsgivaren.
Över hälften av lärarna tror att kritik i media kan leda till sämre löneutveckling. 18 procent av lärarna i friskolorna är dessutom oroliga för sina jobb om man skulle vända sig till lokaltidningen och påpeka något som har med den egna arbetsgivaren att göra.
De flesta friskolor drivs idag som aktiebolag, vilket gör att lagstiftningen tvingar lärare att vara lojala med sina arbetsgivare som på vilket varuproducerande bolag som helst.
Ingen hänsyn tas till att man i skolan bedriver en helt annan typ verksamhet, där den anställde, i det här fallet läraren, faktiskt har till uppgift att sätta elevens bästa främst.
Regeringen verkar tyvärr inte vilja ta tag i problematiken. Den utredning som har till uppdrag att komma med förslag till hur villkoren mellan friskolor och kommunala skolor ska bli mer lika har inte fått i uppgift att titta på den viktiga frågan om lärares meddelarfrihet. Därför måste regeringen skyndsamt se över lagstiftningen på området, både för lärarnas och för elevernas skull!
Lärare i kommunala såväl som fristående skolor ska lära sina elever att våga stå upp för demokratiska fri och rättigheter. Då måste de själva vara trovärdiga och inte utsättas för efterräkningar från skolans ledning. Lärares unika ställning både på fristående och kommunala skolor måste värnas.