Landsbygdens rena fördärv i Almedalen
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Den hemska sanningen är dock att LRF som av folk på landsbygden numera går under benämningen Landsbygdens Rena Fördärv har en stor skuld i bl a Östersjöns övergödning. Men genom enorma resurser inom lantbrukskooperationen har storbondeorganisationen till viss del lyckats framställa sig som en garant för god miljö och en levande landsbygd.
Den bistra sanningen är dock den att LRF under alla år både politiskt och i all rådgivning mot bönderna propagerat för det miljöfarliga industrijordbruket med mycket växtgifter och kemikalier. Orsakande stor skada både på människors hälsa, i naturen, grundvatten, åar, sjöar, fjordar och innanhav.
För att möta den ekologiska anstormningen och få fortsätta med kemijordbruket lanseras märket Sigill som inte alls utesluter växtgifter och kemikalier. Vilket många konsumenter tycks tro.
Båda gångerna LRF har tillsatt jordbruksministrar har de klämt åt småbönderna och med olika politiska medel påskyndat nedläggning av småbruk och därmed avfolkat landsbygden.
Den nuvarande jordbruksministern LRF-aren och centerpartisten Eskil Erlandsson är nog den för landsbygden och miljön sämsta jordbruksminíster Sverige någonsin har haft. Hans senaste insats för en levande landsbygd är att ta bort EU-bidragen till 12 000 smågårdar.
Erlandsson och LRF har inte förstått eller velat inse att det oljeslösande och miljöfarliga industrijordbruket med allt sämre kvalité på livsmedlen är vid vägs ände.
Erlandsson talar sig också varm för kött- och mjölkfabriker. Detta är konsumenterna, som i ökad utsträckning vill ha ekologiska och närodlade produkter som är framtagna på rimliga villkor för jorden och djuren, ännu inte medvetna om. Konsumenternas dom över Erlandsson blir hård när de också får kunskap om att han förordar GMO och i EU:s ministerråd gång på gång röstar för att enskilda länder inte ska få stoppa Monsantos genmanipulerade grödor och livsmedel.
Hittills har medierna fjäskat för Erlandsson. De bugar och tar emot hans hycklande och vackra miljöprat utan minsta kritisk granskning.
Kanske beror det på att många journalister kan så lite om modernäringen att de inte ens kan formulera kritiska frågor till jordbruksministern. Och Centerns ordförande Maud Olofsson, i LRF:s politiska gren, skäms över partiets historia och ursprung och nämner nu inte längre ordet jordbruk då hon i sin enfald tror att det skrämmer bort de storstadsväljare hon är så angelägen om.