Kalkindustrin inte hållbar
Foto: Simon Paulin
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Gotlands kommun är en av Sveriges 94 Ekokommuner, det innebär att man jobbar för ett hållbart samhälle med utgångspunkt i ett fungerade kretslopp. Fyra systemvillkor definierar vad som är hållbart. Två av dessa systemvillkor (det 1:a och 3:e) är direkt tillämpliga på kalkindustrin och får oss att inse att kalkindustrin måste reformeras kraftigt för att man överhuvudtaget ska ha en chans att platsa i ett framtida hållbara samhälle.
Det första systemvillkoret säger att i ett hållbart samhälle utsätts inte naturen för systematisk koncentrationsökning av ämnen från berggrunden. Det betyder att ämnen från berggrunden inte ska öka i naturen och att vi måste minska vår förbrukning av olja, metaller och andra fossila ämnen. Istället ska vi hushålla vi med det vi redan har tagit ur berggrunden. Det blir mindre utvinning i gruvor och täkter men ökad återanvändning och materialåtervinning i samhället. Bryter vi mot detta blir resultatet till exempel mer koldioxid i atmosfären. I samband med kalkproduktion frigörs stora mängder koldioxid, faktiskt lika mycket som när vi förbränner olja!
Det tredje systemvillkoret visar än tydligare problemen med kalkindustrin:
I ett hållbart samhälle utsätts inte naturen för systematisk undanträngning genom överuttag eller manipulation. Vi undviker då att tränga bort natur med fysiska metoder. Detta innebär till exempel att vi inte lättvindligt får hugga ner skogar, bryta bort berg, förstöra floder/sjöar eller bygga på bördig jordbruksmark, eftersom träd, vatten, djur och växter är nödvändiga i kretsloppen. I ett hållbart samhälle påverkar vi inte ekosystemen rent fysiskt, så att produktionsförmågan och mångfalden försvinner. Vi lever alltså av "räntan" som naturen ger oss - inte kapitalet. Vi låter inte heller vissa samhällsfunktioner, till exempel industrier eller nya vägar tränga undan naturen och dess funktioner. Vi bedriver inte heller täktverksamhet, jord- och skogsbruk på ett sätt som leder till näringsförluster, artutrotning och sänkt grundvattennivå.
Det sista systemvillkoret säger att i ett hållbart samhälle är hushållningen med resurser så effektiv och rättvis att mänskliga behov tillgodoses överallt. Det gör att vi måste fördela jordens resurser rättvist för att åtminstone täcka de grundläggande mänskliga behoven över hela planeten.
Om kalkindustrin vill vara en del av ett hållbart samhälle måste man förhålla sig till detta, inte minst om man är verksam i Ekokommunen Gotland. Kalkföretagen borde prioritera framtagandet av alternativ produktion från ohållbar jungfrulig brytning till återtagning, rening och återanvändning av redan bruten och använd kalksten. För samhället i stort gäller att vi ska använda andra material som ersätter kalken. Vi kan bygga med trä istället för betong, minska användningen av gödselmedel och sluta elda kol som ger mer koldioxid i atmosfären. Inom stålindustrin pågår redan forskning om hur man kan återanvända kalkslaggen från stål och järnprocesserna och rena sämre kalk så att den går att använda i avancerade stålprocesser. Dessutom bör samhället minimera nytillverkningen av (jungfruligt) stål och istället använda det stål vi redan har i samhället till rätt saker.
Visst behöver vi kalken, inte minst för att motverka försurningen av skogar och sjöar som vi själva åstadkommer. Kalkningen av skog och vatten är på många håll en livsuppehållande åtgärd för att inte det höga PH-värdet ska ge sura och döda miljöer som följd. Men det är ju just därför vi måste prioritera. Vi behöver kalken bättre för att upprätthålla för människan livsviktiga ekologiska system även i framtiden.
Kjell Bärtzner säger att det saknas kalksubstitut till stålindustrin. Men han representerar ett gammalt sätt att se på industriproduktion. Om ett företag ser att man i framtiden inte kommer att kunna verka innanför de ramar som ekosystemvillkoren ger oss måste man tänka om. Det duger inte längre att säga, det går inte, för det gör det. Vi måste bara tänka ANNORLUNDA och det är upp till de industrier som vill vara kvar att ändra sig!