Julen är godast på Gotland
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Fick igår 75 förmiddagsminuter över mellan två möten ute på stan. Och det räckte för att beta av halva den julklappslista som legat och bränt i min plånbok sedan veckor tillbaka. Ett par snabba varv på Östercentrum, Adelsgatan fram och tillbaka, en rask avstickare ner till Stora torget och det var klappat och halvklart. Jag blev till och med tio minuter tidig till det inbokade mötet.
I Stockholm, min hemstad fram till förra helgen, hade motsvarande klappjaktlycka krävt både en och två dagars tjänstledighet.
För ni vet hur det är med valfriheten. Finns det tusen affärer att välja mellan, i fyra olika stadsdelar, då ränner man runt och letar tills utmattningen fattar köpbesluten åt en. Finns det istället bara ett centrum, en affärsgata och en innerstad vars samtliga delar man når till fots utan att hinna bli varm i vinterkläderna, då hittar man plötsligt allt man vill ha.
Och extra enkelt blir det när staden heter Visby. Här har småbutikerna som satsar på smak och kvalitet lyckats hålla stånd mot de klonade butikskedjor som har glufsat i sig större delen av Sveriges övriga småstadskärnor. Här kan man fortfarande få sina klappar inslagna i tjock guldkartong med handgjorda etiketter, istället för i lövtunt dasspapper med skrikiga logotyper.
Det är sådana detaljer som jag tror speglas i siffrorna i den stora medborgarundersökning som Statistiska centralbyrån, SCB, redovisade i veckan (och som GA skrev om igår). Gotlänningarna ger höga betyg åt sin hemö. Gotland är tryggt. Gotland är säkert. Gotland är vackert.
Och det sistnämnda gäller alltså inte bara raukar och ringmur, utan också julklappspappret.
uuuuuuu
Att flytta från fastlandet till Gotland ger inte bara mer livskvalitet, utan också större ytor. För egen del förvandlade jag 67 kvadratmeter förortslägenhet till ett tre gånger så stort hus, utan att lägga pengar emellan.
Så nu har vi två vardagsrum att välja mellan, när vi ska bestämma oss för var granen ska stå. Och eftersom båda rummen ekar ungefär lika tomma - möblerna blev till skillnad från kvadratmetrarna inte tre gånger så många - är det svårt att välja.
Det kan man också kalla valfrihetsångest. Men jag väljer mycket hellre den, än den omöjliga utmaningen att försöka behålla förståndet bland en miljard sistaminuten-shoppare kring Sergels torg.
Granen kommer förresten tillsammans med svärföräldrarna, direkt från de västerbottniska skogarna. För tio år sedan, när min blivande fru för första gången besökte Gotland vid juletid, skrattade hon högt när hon såg den utmärglade grankrake som stod och vinglade hemma i ett hörn.
"Det där är ju en tall", flabbade hon.
Efter att ha firat några jular uppe i norr är jag beredd att hålla med henne. Skaparen var inte på sitt bästa humör när han designade den gotländska granen. Men vi kunde väl helt enkelt inte få allt.
uuuuuuu
Läsare har ringt och mejlat hela veckan om förra lördagens krönika om den sorgliga båtmaten. Alla har hållt med mig. Nu väntar vi bara på Destination Gotlands svar på vad de tänker göra åt eländet. Per-Erling Evensen: jag har mobilen på hela julhelgen, och kollar mejlen varje dag.
uuuuuuu
En desto godare jul tillönskas alla GA-läsare. Gott nytt tänker jag önska först nästa lördag, då jag skriver precis som vanligt. Under tiden kan ni, också precis som vanligt, följa min blogg på helagotland.se.