Jordbruksverkets förslag hotar det gotländska kulturlandskapet
Foto: Henrik Radhe
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jordbruksverket har i dagarna remitterat ett förslag från om förändrade regler för betesbidrag på mark som är trädbevuxen. Förändringsförslaget motiveras av EU-villkor som sägs omöjliggöra fortsatta utbetalningar enligt nuvarande regler. Det nya förslaget utgår från ett generaliserande synsätt där man bortser från den stora variationen av landskapstyper. Jordbruksverket föreslår max 60 träd per hektar oavsett landskapstyp för att ett gårdsstöd ska kunna beviljas. På Gotland har det varit vanligt med upp till 100 träd per hektar. Många träd riskerar därmed att tas ner för att man skall klara reglerna. Ängsmarker kommer att gallras och öppnas upp, vilket ofrånkomligen leder till torrare och mer genomblåsta områden och som i sin tur påverkar vegetationen och artrikedomen. Trädens förmåga att skugga och binda markens fuktighet har många gånger varit avgörande för ett bra bete.
Jordbruksverkets förslag blir därmed ett allvarligt hot mot lantbruksnäringen och vårt gotländska kulturlandskap och jag vill här nämna några av de konsekvenser vi kan se.
Det framlagda förslaget slår mycket hårt mot jordbruket och gör det svårt för lantbrukaren att långsiktigt planera de ekonomiska förutsättningarna för sitt företag. Om Jordbruksverkets förslag genomförs får det följden att minst hälften av Gotlands betesmarksareal som i dag omfattas av gårdsstödet försvinner. Det innebär en minskning av de medel som går till gotländska lantbrukare med minst 15 miljoner kronor per år. Ett ekonomiskt avbräck som ofrånkomligen kommer att påverka den tillväxt vi behöver för att vårt samhälle att utvecklas i positiv riktning.
Ängen, alvarmarker och inte minst skogsbeten är ett kännetecken för Gotland och betyder mycket för såväl den biologiska mångfalden av växter och djur som för hela landskapsbilden. Dessa inslag bidrar på ett avgörande sätt till det gotländska landskapets höga naturvärden och den säregna skönhet som gör att just landskapet lyfts fram som en av de främsta attraktionerna inom turismen. Det finns en stor risk att detta kan komma att påverkas på ett negativt sätt om de nya reglerna blir verklighet. Lägger vi därtill att Gotland är det län där det finns mest kvar av just betesmarker och ängen så är kulturlandskapet och dess värden inte enbart vårt ansvar utan i högsta grad också en nationell angelägenhet.
Jag efterlyser den hänsyn som måste tas till kulturlandskapet och det faktum att det är så varierat. Det finns inga generella och enkla lösningar. Tror vi det kommer vi inom kort att allvarligt skada det landskap som vårdats och brukats under många århundraden. Vårt landskap är beroende av att våra lantbrukare och ängshävdare även fortsättningsvis ställer upp på de villkor som gäller. Då måste de vara begripliga och logiska. Det är inte Jordbruksverkets förslag.
Jag vill uppmana Jordbruksverket, som har att tolka EU-reglerna, att vara förnuftiga och i sin bedömning av regelverkets relevans. De måste utgå från de lokala och regionala odlingsförhållanden som så tydligt ger karaktär åt vårt svenska kulturlandskap och som ger förutsättningar för livskraftiga jordbruksföretag. Jag vill därför att Jordbruksverket ser till att:
l Reglerna för jordbruksstöden tar hänsyn till regionala odlingsförutsättningarna och att det går att planera för vilka stöd som är möjliga att erhålla
Nuvarande regler kommer att gälla minst ett år till så de som söker EU-stöd har en rimlig chans att planera för en långsiktig verksamhet .
En mer genomlysande översyn görs av reglerna så att inte uppsatta miljömål motverkas.
Ytterst handlar frågan om det samlade ansvaret hos Jordbruksverket liksom miljöministern och jordbruksministern. Det är ett högst rimligt krav att de lyssnar på den utbredda regionala kritiken från de med mångårig odlingskunskap. Stödformerna ska ge livskraftiga jordbruksföretag och inte motverka att uppsatta mål för miljö och landskapsvård förstörs av klåfingrig byråkrati.