DEBATT: Jämställdhet blev rött skynke för Herlitz

Om frågan om jämställdhet vore så enkel som Örjan Herlitz vill göra gällande i sin insändare den 8/10 så vore vi nog redan i mål och andra toner skulle ljuda. Saken gällde varför samtliga Gotlandsmusikens anställda musiker är män och var en reaktion på en insändare där jag ifrågasatte det. Att skylla på att "vissa brassinstrument till exempel (tuba) är ytterst svåra för en kvinna med mindre lungkapacitet att traktera" är vid det här laget ett klassiskt exempel på argument för att vidmakthålla patriarkala strukturer. Förresten finns det ju så många andra instrument och för en del av dem krävs säkert ganska nätta fingrar.
Som offentligt finansierad institution är Gotlandsmusiken skyldig att arbeta aktivt med jämställdhetssträvanden. Att provspela för anställning bakom ett skynke räcker inte. Det finns anledning för de ansvariga att ställa sig själva följdfrågor om hur man kan locka till sig fler kompetenta kvinnor. Hur är platsannonsen formulerad? Frågar vi efter rätt förmågor? Vad mer är viktigt än att kunna traktera en bastuba? Exempelvis är Gotlandsmusiken mycket ute i skolorna och då kan till exempel kunskap om och erfarenhet av pedagogik vara viktigt att ha. Vid en titt på hemsidan kan man snabbt konstatera att programmet för höstens arbete i skolorna heter "Fruktsallad", det vill säga det är samma program man gjorde redan för 10 år sedan och jag vill mena att det redan då var pedagogiskt undermåligt. Har det utvecklats? Sammanfattningsvis undrar jag hur Gotlandsmusiken egentligen ställer sig till de kulturpolitiska målen? Förtjänar de er ansvarstagande välvilja?
Kulturälskare med förflutet i en gotländsk skola

Debatt: Jämställdhet blev rött skynke för Herlitz