Jag välkomnar Lissabonfördraget
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
För egen del skulle jag faktiskt välkomna en sådan utveckling. Jag ser ingen glädje med en utveckling av ett Sverige som under de sista decennierna gått mot en materialism och ett avvecklande av all sorts stil och moral, för att inte rent ut säga dekadens och degenerering. De svenska politiska partiernas nutida verksamhet ger syn för sägen. Och förhoppningsvis skulle ett starkare inflytande på lagstiftningen från länder i södra Europa, som ännu inte har förflackats så till den grad, kunna komma oss till godo.
För att ge ett nästan övertydligt exempel: i Sverige avlivas med politikernas goda minne och samtycke runt fyrtiotusen (40 000) blivande medborgare årligen genom abort, och detta av skäl som knappast ifrågasätts av någon, samtidigt som politikerna varnar för framtida arbetskraftsbrist på grund av för låg nativitet hos svenska kvinnor. Och detta samtidigt som barnlösa svenska par kämpar för att få adoptera barn från Kina och Vietnam. Och nyligen har framförts krav på att staten med skattemedel ska ge unga flickor gratis vaccinering mot papillonvirus så att de ska kunna ha samlag utan att behöva frukta konsekvenserna. Kan ett folk egentligen sjunka lägre?
Den svenska självgodhetens gränslöshet kan man se exemplifierad när journalister på vänsterkanten, och det är väl flertalet av dem, och s.k. kulturpersoner öser sitt löje över USA då det landets ledare tar sig friheten att offentligt nedkalla Guds beskydd över land och folk. Vad har våra politiker att komma med istället?
Så jag ser fram emot att riksdagen snarast fattar ett klokt beslut och godtar Lissabonfördraget. Någon nytta kan det säkert göras, och sämre kan det knappast bli. Så länge det finns liv finns det hopp, sägs det.