Israels existens alltid hotad
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Hemvärnsrörelsen Haganah bildades 1920. Den fick övertaget över palestinierna i det blodiga inbördeskriget november 1947 till maj 1948 och erövrade det mesta av det territorium som israelerna tilldelats av FN. När engelsmännen lämnade Palestina utropades Israel 14 maj 1948 och dagen efter anföll Egypten, Irak, Libanon, Syrien och Transjordanien den nya staten. Utgången tycktes given, men israelerna höll stånd, organiserade under inre stridigheter en modern armé och lyckades skaffa vapen på hemliga vägar. Bland annat köpte man tyska mausergevär och Messerschmitt-plan från Tjeckoslovakien. På ett halvår hade man hämtat in 150 års militärprofessionell utveckling, besegrat de fem arabiska arméerna och utvidgat sitt av FN tilldelade område. Stilleståndsavtal slöts, men ingen fred.
1956 övertalades Israel att hjälpa Frankrike och Storbritannien att återta Suezkanalen, som Nasser konfiskerat. USA tvingade de tre att avbryta invasionen.
1967 ljög ryssarna för Nasser att israelerna skulle anfalla Syrien. Förmodligen ville Sovjet provocera fram en liten kris för att stärka sitt inflytande i Mellanöstern. Nasser lät sin armé marschera upp, fick FN att dra tillbaka sina soldater och blockerade Tiransundet. Israel höll på att strypas då man tvingades totalmobilisera vilket man bara hade råd med en kort tid. Med sina franska flygplan slog man den 5 juni ut det egyptiska större flygvapnet av ryska plan. Sen kunde man på sex dagar ta Sinai, Golanhöjderna och Västbanken.
"Moraliskt och prestigemässigt har vi lidit nederlag", klagade sen Brezjnev.
Israelerna kom att underskatta araberna, vilket höll på att bli ödesdigert 1973 då egyptierna överraskande anföll över Suezkanalen under Yom Kippur-helgen efter årslånga förberedelser och utnötningskrig. Anfallet var framgångsrikt och det israeliska flyget led sådana förluster att de måste inställa verksamheten vid kanalen. Samtidigt anföll Syrien med 1400 stridsvagnar varav många T-62 som var överlägsna Israels 177 Centurion som saknade mörkersikten. Efter tre dygns oavbrutna strider hade 7:e brigaden kvar 7 vagnar av de ursprungliga 105. De 7 hade i genomsnitt 4 skott kvar. Vägen låg öppen för syrierna att strömma ner i Israel mot Haifa. Då kom en hoprafsad styrka på 13 vagnar till undsättning i sista stund och räddade situationen tills reserverna hunnit mobiliseras.
Israel bad USA om hjälp med ammunition och vapen som man var i desperat behov av, men Kissinger förhalade hjälpen en vecka, förmodligen för att hålla sig väl med oljestaterna. Samtidigt flög Sovjet in vapen på löpande band och förberedde insats av tre luftburna divisioner. Först när Nixon, som stod till knäna i Watergateskandalen, insåg att Israel stod inför sammanbrott och att USA skulle utmanövreras av Sovjet i Mellanöstern satte USA in en gigantisk luftbro och Israel kunde vända kriget.
1982 besköt PLO norra Israel tills Sharon fick Israel att slå till. Arafat lämnade Libanon som en sorts segrare. Israel vann markkriget men förlorade opinionskriget.
Den första intifadan på Västbanken och i östra Jerusalem 1987 vände ytterligare världsopinionen mot Israel när TV visade "små oskyldiga barns och kvinnors kamp mot judarnas ockupation".
1991 under Kuwaitkriget regnade Saddam Husseins scudrobotar över Israel och förstörde 11 000 lägenheter medan israelerna satt med gasmask i skyddsrum och palestinierna jublade.
Osloprocessen i början av 90-talet tog fart efter att Arafat sades ha erkänt Israel, men år 2000 sa han nej till en palestinsk stat som skulle fått 95 % av ockuperad mark. I stället drog han igång den andra intifadan med självmordsbombare. Terrorn skulle skrämma iväg israeler, turister och investeringar och knäcka Israels ekonomi genom att tvinga Israel ha sin krigsmakt mobiliserad.
Intifadan misslyckades tack vare säkerhetsbarriären som hindrat självmordsbombarna.
Israels ekonomi har istället vuxit med 6% om året under tiden och israeliska företag är nummer tre på Nasdaqbörsen efter USA och Kanada. Tel Aviv tävlar med Silicon Valley. Israeler får Nobelpris.
2006 avfyrade Hizbollah mer än 10 000 raketer tillverkade i Iran in i Israel. Israel gjorde en oplanerad motattack som bara lyckades delvis. Hizbollah har nu stärkt sin ställning i Libanon och är mäktigast i landet.
Senast 2 juni i år sa Irans president Ahmadinejad i ett av sina återkommande tal :
"Detta upphov till korruption (Israel) ska strykas ut från jordens yta".
Med tanke på att Iran med stor säkerhet snart har atombomber och att fanatiska islamister är självmordsbenägna och gärna blir "martyrer" har Israel anledning att oroa sig, inte bara Israel förresten, vem vet hur ett kärnvapenkrig kan gestalta sig, ett krig som kan driva hela världen till kaos.
Under hela sin tillvaro har Israel tvingats till krig och konflikter och ibland stått på avgrundens rand och är nu hotat av en ny förintelse i kärnvapenmoln.
Ibland har man fått hjälp av USA, England, Frankrike, Tjeckoslovakien och Sovjet (Stalin), men lika ofta motarbetats av dem. Huvudsakligen har man överlevt av egen kraft. Numera leder all världens vänsterrörelser av någon anledning opinionsbildningen mot Israel.
Det ser dystert ut i Mellanöstern just nu. Iran och islamister med hatpropaganda och dödskult är på frammarsch. Befolkningsökningen är explosiv. Man står till stor del vid sidan av den demokratiska, sekulariserade och ekonomiska utvecklingen vi ser runt om i världen.
Den enda vägen framåt som jag ser är att det sker en demokratisk utveckling i den muslimska världen med utbildning, kvinnors rättigheter, pressfrihet, sekularisering, industrialisering m.m.
Till dess hoppas jag Israel överlever. Deras kunskaper i demokrati, jordbruk, vetenskap och samhällsbyggande borde vara ett föredöme för regionen i stället för ett hot.