Inbrottet i Lillebo
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det inträffade ett Inbrott i min stuga (Lillebo) och dessvärre också i min kropp och själ.
Ett trauma.
Varför slå sönder fönstret och gå in någon annans hus?
Varför kanske bo där till och från?
Varför stampa, sparka på, krossa och riva sönder?
Varför slita ner gardiner och övriga textilier?
Varför tömma skåp och lådor på allt ?
Varför kasta ut detta på golvet och utanför huset?
Varför bloda ner?
Varför all den förstörelse?
Den enda som vet svaret på detta är Du/ Ni.
Hur känns det? Berätta.
Såg ni inte de vackra sakerna och färgerna i den lilla stugan Lillebo?
Det som betydde så mycket för mig.
Jag kan ej spekulera i detta.
För mej är det helt oförståligt.
Jag känner många olika människor såsom knarkare, alkoholister fängelsekunder med långa straff, bovar och banditer och förstås också "vanliga" människor.
Ingen av dem skulle göra så mot mej. De är alla mina vänner.
Du/Ni - kanske också kan bli en vän?
Om vi kan lära oss att visa empati, ge varandra lite tid, vara omtänksamma och bry oss om varandra.
Då skapas det viktigaste av allt GEMENSKAP!
Våga lära och leva nu!
Jag försöker iallafall.
Jag får städa när oro och ångest har släppt.
Du/Ni hör gärna av er till mej så att jag får veta svaren på mina frågor?
P.s Mitt i allt kaos kom grannen Nisse och satte i ett nytt fönster.
Tack Nisse,
Underbart.
Tur att jag känner såna snälla människor som du. D.s