"Höga transportkostnader är inte orsaken till att varor blir dyrare"
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Trots det är det ett argument som används av mindre seriösa handlare på ön för att ta ut höga priser. Detta har i sin tur givit till resultat att lögnen om dyra transportkostnader blivit en vida spridd föreställning på ön.
Christer Engelhardt, (s) riksdagsledamot för Gotland, skriver följande om det nuvarande systemet (i en motion 2007/08:T455):
"Genom det statliga transportstödet till färjetrafiken på Gotland subventioneras såväl person- som godstrafiken. Utöver detta stöd subventioneras dessutom godstrafiken enligt ett särskilt system med högstprisreglering och ett s.k. Gotlandstillägg, vilket innebär att taxan för godstransporter till eller från Gotland ska motsvara taxan för en tranport av motsvarande längd i landet i övrigt.
För att kompensera transportföretagen får dessa debitera ett frakttillägg i all inrikes fjärrtrafik, det s.k. Gotlandstillägget. Detta tillägg kan i dag utgöra 0,4 procent av nettofraktsumman i varje enskilt fraktavtal.
Nuvarande stöd för godsbefordran inriktas i sin helhet till transportörsledet.
Genom detta förutsätts transportörerna hålla samma lägre tranportpriser gentemot kunderna på Gotland som kunderna på fastlandet.
Svagheten i detta system är att det inte går att genomlysa och kontrollera hur mycket av subventionerna som kommer transportköparen till godo eller hur fördelningen sker mellan olika varuslag och näringsverksamheter."
Den sista meningen är intressant i så motto att näringslivet i vanliga fall åtnjuter ett mycket högt förtroende - jämför med misstron mot privatpersoner - när det gäller ekonomi och övrig laglydnad.
När det handlar om näringsverksamhet gäller i många stycken självreglering medan det för privatpersoner är frågan om kontroll och övervakning.
I denna fråga anser dock Christer Engelhardt att näringslivet inte klarar av sina inbördes business to business relationer (den mellan transportör och transportköpare); att hålla koll på att transportstödet kommer transportköparen till del.
Men den stora frågan enligt mig är att konsumenten på Gotland inte får del av transportstödet. Om transportköpare/näringidkare på Gotland är så tafatta att de inte klarar att tillvarata sina rättighetet gentemot transportören är inte det ett problem som samhället bör lägga sig i.
Det är en fråga mellan näringsidkare. Dessutom är det inte belagt att transportstödet inte kommer transportköparna till godo. Att transportpriser kan vara problematiskt att få 100 procentigt rätt för alla varuslag och över alla distanser är förståeligt.
Däremot anser jag det oförsvarligt att varor i konsumentledet ska vara dyrare på Gotland och att det av handlarna lögnaktigt påstås beror på dyrare transporter.