Häxjakten på landshövdingen
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Avgörande blev de olika uttalanden som Samuelsson gjort om att viktiga företagare skall särbehandlas och att hon lurats i en fälla av en illojal medarbetare.
Det är nog ingen som tycker att Samuelssons uttalanden varit genomtänkta och vettiga.
Frågan är i vilket känsloläge hon var när uttalandena gjordes. Hon verkar ha varit mycket pressad och saknat medarbetare som givit henne råd om vad som borde sägas eller har hon inte lyssnat på råden? Fått fel förslag? Det kanske kommer fram så småningom.
Bakgrunden är att ett antal företagare som anses viktiga för Gotlands utveckling har hamnat i motsättning med länsstyrelsen när de ej beviljats dispens för sina utvecklingsplaner.
I en del fall har det handlat om strandskyddet i andra om kulturminnen.
Kommunen har då ofta tillstyrkt företagarnas planer som sedan länsstyrelsen har hamnat i en situation där Landshövdingen kört över medarbetare som reagerat mot vad kommun och företag vill göra. I vissa fall har besluten överklagats av exempelvis naturvårdsverket.
Marianne har hamnat i en situation där hon varit utsatt för ett hårt tryck från såväl företag som kommun och uppmanats att "sätta sina medarbetare på plats" för Gotlands bästa.
Hot om att flytta företag eller jobb till andra län eller andra maktspråk har förekommit.
"Vi har åttio mil kust och alla kan inte leva på att vandra på stränderna" har det hetat när man vill ha sina dispenser från strandskyddet. Företagen har naturligtvis rätt att försöka utveckla sina verksamheter och Gotlands stränder och vackra natur kan naturligtvis utnyttjas för ändamålet. Attraktiva natursköna lägen är värda sin vikt i guld för turistföretagen.
I den svåra avvägningen mellan att bevara och utveckla hamnade Marianne i en ohållbar situation med konflikter med såväl medarbetare som företagare.
En situation som hon inte kunde bemästra som ledare. Det hade krävts ett ledarskap baserat på en helt annan kompetens än den Marianne har och med andra rådgivare.
Jag kan emellertid inte låta bli att dra parallellen till mobbing. Offret för mobbingen blev Marianne som under lång tid varit offentligt påhoppad av otåliga entreprenörer och jämförd med sina företrädare och tydligen har hon även varit utsatt av egna medarbetare.
Offret får flytta på sig liksom ofta i skolans värld. Mobbarna sitter kvar och gläds i vissa fall åt sin "seger".
Men tänk efter! En sådan seger till och Gotland är förlorat! Kanske blir konsekvensen att företag flyttar från ön eller avstår från att komma hit till ön med dess magiska styre.
Det är illavarslande att det redan nu kommer förslag på ny landshövding från de företagare som är en del av den aktuella konflikten mellan länsstyrelse och företag.
Kanske vore det bäst att passa på tillfället att låta landshövdingen i Stockholm ta hand om Gotland också samt föra över fler uppgifter från länsstyrelse till kommun/region.
I det läget skulle de ivriga entrepenörerna inte få så stort utrymme för sina påtryckningar och mötas av mer kompetenta tjänstemän i den större Stockholmslänsstyrelsen. Det skulle nog alla på Gotland må bra av. Närmast gäller det att städa upp internt och spola bandspelarna!