Södra Hällarna framställs i massmedia allt oftare som en fantastisk tillgång att exploatera. Ett fåtal insändare nämner kommande generationers rätt att ha tillgång till oexploaterade områden i samhällens närhet.
Biologer och naturvårdare ("Trädkramare!", fnyser exploatörerna föraktfullt) har för länge sedan fattat sambanden med naturen. Numera förstår också allt fler ekonomer dessa samband. Det finns dock ännu många som inte alls kan förstå varför det kan vara bättre ekonomi att spara ett naturområde än att bygga bostäder på det.
Samhället har sin grund i naturen. En exploatör bebygger ett område, ser till att vägar anläggs och asfalteras och rullar ut några färdiga gräsmattor. Kalkylerna slutar på plus för honom och för de människor som får vara med på jobbet. Men det är naturen som bjudit på grundkapitalet och "efter festen" kan notan hamna på minus.
Det finns mängder av exempel från historien. Där en gång jordbrukets vagga stod, den bördiga halvmånen i dagens Mellanöstern, är jorden idag förödd. Jorden brukades för hårt, vattnet försvann, de sista träden höggs ned. Det bördiga landet blev nära nog öken. Idag sker samma överutnyttjande med fiskbestånd i haven, inte minst i Östersjön.
Naturen själv kan inte förhandla. Den behöver människor som tar ansvar. Därför bör beslutsfattarna noga överväga vad som är bäst ur ett helhetsperspektiv och på mycket lång sikt (kommande generationer!).
Södra Hällarna är ett fantastiskt område, som idag nyttjas, utan att exploateras, av mängder av människor från såväl Vibble som södra Visby och säkert också från andra delar av staden.
De har där funnit det "andningshål", nära samhället och staden, som ger såväl öga som själ hisnande upplevelser av både frihet och närhet (man kan se både Högklint och Visby, som om man var ute på havet!).
Jag vädjar härmed om en stunds eftertanke innan några som helst beslut fattas.
Låt inte södra Hällarna krympa ihop till en ny strandpromenad, där allting ovanför den är bebyggt och befolkat och där exploatörer hela tiden testar lagen om strandskydd genom att söka tillstånd för och sedan ställa dit villavagnar och mer eller mindre påhittade fiske- och strandbodar.