Gud är nog något vi inte ens kan föreställa oss
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det som betecknas med "yttervärlden", och som är grunden för sinnesintrycken, vet människan ingenting om, och än mindre har hon kunskap om den.
Det enda människan har kunskap om är den egna självproducerade och självkonstruerade verkligheten. Det är en verklighet, som människan själv måste bekräfta. Och bekräftelsens innebörd är att hon övertygar sig om att hon inte är ensam om att uppfatta och förstå på ett visst sätt. Kort sagt är det en verklighet, som står och faller med människan. Människan har gjort sig en bild, en föreställning om något, men hon är oförmögen att skaffa sig ett utommänskligt sanningskriterium, därtill är hennes sinnesorgan för trubbiga och för begränsade och hennes förnuft för klent.
Hon ser ingen absolut början och heller inget absolut slut. Hon är instängd i sin egen begränsade värld av hennes självpåfunna tidsbegrepp och rumsbegrepp och av materien. Den enda som har kommit i närheten av dessa insikter är Einstein, när han förstår, att allt är relativt.
Existens är inte beroende av att människan har uppfattat och förstått ett fenomen, en företeelse. Det finns mycket som existerar, utan att människan har en aning om, eller kunskap om det.
Människan vet ingenting om Gud, men fördenskull kan hon inte dra den förhastade slutsatsen, att Gud inte finns. Gud kan mycket väl finnas, utan att vi har den minsta kunskap om Honom.
Men för att vår tro skall kunna leva och bli livskraftig gör vi oss föreställningar om Gud utifrån våra egna erfarenheter i vår självproducerade verklighet, och med samma trubbiga verktyg, som vi använt oss av, för att framställa vår verklighetsbild av os själva, och av det vi förmår uppfatta och förstå runt omkring oss.
Närmare kan vi inte komma Gud här på jorden. Vi vet inte alls om våra föreställningar om Gud överensstämmer med Gud. Troligtvis är Gud något helt annorlunda än vad vi har föreställt oss i vår trånga tillvaro.