Gotlandsmusiken självklar kulturbärare
På marsch för Gotlandsmusiken. Arkivfoto: Tobias Wallström
Foto: Tobias Wallström
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Skamligt är det att en ny idrottsarena-simhall ska beviljas mångmiljoner i anslag, när andra viktiga kulturanslag som detta på ett par ynka miljoner till vår oumbärliga "gotlandsmusik", bortprioriteras. Nonchaleras, trots år av gedigen och viktig verksamhet. Det är inte mellan ett behövligt kulturcentra kontra idrottsarena, som dialogen nu strider (trots att den borde det) utan om en medborgarrättighet som nu ska fråntas gotlänningarna. Gotlandsmusiken, som en etablerad (självklar) funktion/institution, är oerhört viktig i samhället. Inte minst i syftet att stärka barns och ungdomars egna möjligheter till kreativa utövanden. Vet av erfarenhet att vår enkelriktade kommunalpolitik har en osedvanligt snål kultursyn, då jag som utövande kulturarbetare under många år upplevt hanteringen av kultursatsningar i allmänhet, men i synnerhet då jag även medverkat i förändringen av flertalet barn- och ungdomsbibliotek på skolor här på ön. Detta genom Länsbibliotekets och Statens Kulturråds försorg, då ansökta medel från kommunen naturligtvis nekades. Kontentan blev ändå en förhöjd attraktions- och tillgänglighetsfaktor på de kommunala skolbiblioteken (där kommunen återigen åkt snålskjuts, fast hur länge kan satsningar ske på andras bekostnad förutan kommunens bidragande ansvar?) så att Gotlands unga medborgare nu får ta del av kvalitetshöjningen, som i sig resulterar i utökade biblioteksbesök med förhöjd kunskapsnivå och ett fantasibefrämjande. Barn, ungdomar och i viss mån våra gamla, som själva varken gör sina röster hörda eller är högproducerande, anses tillhöra samhällets lågstatusskikt. Individer, olönsamma för stunden. Omoraliskt "kommunledningen" att bete sig så obevandrat och ovilligt i de flesta kulturella sammanhang. Kultur - odling, av människans inre utveckling för att gagna sin yttre omgivning, där både historiskt arv, och en bärande framtid måste inkluderas. Men först och främst krävs en funktionell nutid. Det är barnen här och nu som genererar välståndet för framtiden. Det är för dem storsatsningar ska till. Gotlandsmusiken är en god förebild för de unga i samhället och en stor tillgång för oss alla, oavsett ålder. Gotlandsmusiken är en stimulator att värna om.
Självklara kriterier för att avancera till kommunpolitiker borde baseras på nödvändiga kompetenser som ren humanitet och filosofiskt- och kulturella insikter. På vår ö högprioriteras det entreprenörskap som i första hand gynnar turism, vilket i sin tur ger snabb och synlig ekonomisk vinning. Tyvärr mest för den privata sektorn, men där kommunen ibland indirekt får del av avkastningen. Här propageras alltför ofta kortsiktigt snabba lösningar för att stärka den egna positionen som beslutsfattare. (Någon har åstadkommit något under den korta tiden den ansvarsfulla tjänsten pågick) Kvantitet istället för kvalitet.
Stå på er ni "Gotlandsmusiker" precis som vi andra kulturarbetare måste göra! Rent moraliskt borde kvalitet vara styrande...Sent skall syndarna vakna!
PS. Tänk om alla medel som satsas på "fastlandskomplexbyggnationer" istället gav kulturanknutna resurser i skolor och barnomsorg, för att förankra vikten av människans primära uttrycksbehov och kreativitet. Då skulle med all sannolikhet permanentboende barnfamiljer flytta hit! Då kunde vi skippa vårt bedrövligt magiska varumärke och istället locka med ett naturligt högkulturellt fungerande vardagsliv. Fast då måste naturligtvis nybyggnationer för gemene man/kvinna upprättas till rimliga boendekostnader, med eller utan havsutsikt. (Tydligen en omöjlighet!) Då skulle kulturella satsningar som exempelvis bibehållningen av Gotlandsmusiken anses för självklar. Då skulle ön på sikt blomstra! Kalla det kultur!
Till syvende och sist handlar allt om prioriteringar. Var resurserna lämpligast bör satsas för att ge mesta, bästa kvalitetssäkring. Inte som nu, prestige sprungen ur inkompetens, tävlan och snålhet!
Gotlands kommunpolitiker: Vidga er inför framförhållning och omprioritering! Värna kultur!
En viss generalisering föreligger, då jag är väl medveten om att det absolut finns eldsjälar bland våra demokratiskt förtroendevalda...så...till er: Bibehåll visionen!