Glesbygden behöver sina bensinmackar
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Macken är mycket viktigare i glesbyggd än den är i storstad. I många fall kan bensinstationen vara inte bara bensinmack, utan också närlivs, post och ha annan samhällsservice. Risken finns att samhällena i omgivningen tar skada om mackarna tvingas att stänga. Vill vi ha en levande glesbygd så kan vi inte skada viktiga funktioner i dem.
Jag är tveksam till att idag är bästa tid att genomföra en sådan här lag. Bensinbolagen har signalerat att många bensinstationer kan komma att stängas, och vi känner inte till effekterna för mindre samhällen om de tvingas att stänga. Det är också väldigt olikt borgerlig politik att tvinga vissa näringsidkare att sälja vissa varor. Det tycker jag är en inskränkning av näringsfriheten.
Teknikutvecklingen riskerar att hindras av förslaget. Det kan verka motsägelsefullt men är en uppenbar risk. Tanken med lagen var att tvinga fram en infrastruktur för alternativa bränslen, och nu kommer antagligen mackarna att välja det billigaste för dem och inte det bästa. Vi vet inte idag vilka bränslen är bäst, och därför bör vi vara öppna och lära. Dagens förslag kommer att försvåra för utvecklingen att ta fram nya bränslen.
Inte bara det sociala utan också miljön i glesbygd riskerar att drabbas av förslaget. Om det blir glesare mellan mackar så kommer det också att bli mycket resor till och från bensinmackarna. Det stjäl både tid för människor, och ger utsläpp.
Jag är av uppfattningen att ett dispenssystem bör införas som ger en möjlighet att rädda mindre bensinstationer, framförallt i glesbygd. Det är ett ansvar som vi politiker har, om vi vill värna både glesbygd och miljö.