Frågan var: ska avrättningsplatserna helgas?
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I lördagens tidning svarade arkeologen Per Widerström med en i huvudsak sansad och uttömmande artikel, vilket jag är tacksam för. Widerström anser visserligen att mitt ifrågasättande av att gräva upp ett- och ett halvt sekel gamla gravar är befängt. Dessförinnan har han justerat mina ord och talar om det medeltida Visby för att sedan svara på det. Jag utgår från att Widerström känner betydelsen av ordet befängt, så han är medveten om vilken egenskap han tillmäter mig och det jag skriver. Med befängd menar man vara besatt av onda andar, så i dag torde det stå för någon diagnos inom psykiatrin.
Ett sätt att vinna debatt på, inte ovanlig i politiska sammanhang, men tämligen ovanliga i akademiska, är att hävda att motdebattanten har en bakåtsträvande inställning och att få av hans kollegor har samma åsikt. Till det vill jag bara säga att huruvida jag är bakåtsträvande eller framåtsträvande saknar betydelse i detta sammanhang, eftersom huvudfrågan var om man borde helga avrättningsplatserna i dessas egenskap av begravningsplats. Att det finns historiker som inte delar min åsikt är jag övertygad om. Det skulle vara väldigt illa annars. Likaledes får vi hoppas att Widerström har kollegor som inte delar hans åsikt i alla frågor.