Försörjning är förnuftigt!
Oroliga. De anställda på Nordkalk känner oro inför framtiden efter beskedet från Miljödomstolen och hoppas att företaget överklagar beslutet.
Foto: Tillfälliga Fotografer
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Möjligen bör man dock se världen ur ett något annorlunda perspektiv än det som insändarförfattaren använder.
Först ska påpekas, att den i insändaren nämnda "Gruvlagen" avser Finland. Det finns ingen gruvlag i Sverige. Däremot har vi en minerallag som omfattar i lagen angivna mineraler. Dit hör inte kalksten. Förutsättningarna för kalkbrytning i Sverige beror av civilrättsliga avtal, till exempel köp av mark eller nyttjanderättsavtal till mark. Dessutom tillkommer miljölagstiftningen och all annan lagstiftning som reglerar företagande.
Skribenten funderar över varför gruvdrift och kalksten är "livsviktig". Ett gotländskt perspektiv är att den ger ett stort antal gotlänningar bröd för dagen. Med tanke på den aktuella utvecklingen på ön så är det inget dåligt perspektiv. Och kommunen vill gärna växa, inte minska som nu. Nordkalk bidrar med stora nyinvesteringar om företaget bara får möjlighet att verka. Så kan det fortsätta länge än - om samhället bejakar brytning av den samhällsviktiga kalkstenen.
Ett något bredare perspektiv än skribentens får vi genom att studera vad kalk används till. Här kommer det "livsviktiga", för kalksten har fler användningsområden än vad de flesta tror. Kalksten används av cellulosa- och pappersindustrin. Kalksten används till olika skeden av gruv-, metall-, och stålindustrins processer. Kalksten är världens mest använda fyllnadsmedel i byggmaterial. Cement görs av kalksten. Kalksten används av den kemiska industrin. I gödselmedel. Till färger. Som tillsatsmedel i djurfoder. Som pH-höjare i försurade sjöar. Vid neutralisering av avloppsvatten. För rening av rökgaser. I lantbruk och trädgårdar. I glasindustrin och sockerindustrin - med mycket mera. Läs gärna vidare på Nordkalks hemsida www.nordkalk.com eller på Svenska Kalkföreningens hemsida www.kalkforeningen.se.
Det förefaller inte särskilt svårt för en tänkande människa att inse att kalksten är en för samhället "livsviktigt" mineral.
Kalksten är en sammanfattande beteckning för kalciumkarbonat CaCo3. Men all kalksten har skiftande egenskaper. Vissa är flera miljarder år gamla, andra bara några tusen år. Den gotländska kalkstenen är ca 400 miljoner år gammal. Dessutom är den kemiska funktionen väldigt olika beroende på var stenen bryts. På grund av detta är kalksten inte likadan överallt, vilket samlingsbeteckningen kan förleda oss att tro.
Viss kalksten kan ersättas av andra material. Det finns substitut. Andra kan inte ersättas därför att det inte finns några substitut. Den gotländska stenen, dock inte all gotländsk sten, är speciellt lämplig för stål- och järnindustrin. För kalkstenen i dessa processer finns inga substitut. Det finns inte heller någon kalksten som den gotländska på annan plats inom Sveriges gränser.
SGU, Sveriges Geologiska Undersökning, har därför utpekat en liten del av norra Gotland som riksintresse för kalkstensbrytning. Det är en mycket liten del jämfört med det riksintresse, som önskar värna naturvården på norra Gotland. Därför vore det klokt om det också funnes ett "riksintresse" för arbete och sysselsättning och social välfärd. Men det tror jag uppriktigt sagt att det finns bland förnuftigt och framsynt folk på Gotland!
Ett annat perspektiv: kan inte Sverige fortsätta att bryta kalksten på Gotland så kommer ersättningen att behöva importeras från andra länder - dyrare sten och längre transporter. Detta betyder också ytterligare miljöbelastning.
Dessutom tillkommer det svåra moraliska dilemmat för "TrummaförOjnare", att hans/hennes och andras nödvändiga behov av bland annat järn och stål egoistiskt måste tillfredsställas med hjälp av kalksten från andra länder.
Dessa måste då utöva "miljöförstöring" i sitt hemland eftersom en del svenskar inte vill att vi bryter kalksten. Det förnuftet och den moralen måste gå under den välkända undanflykten: Allt är bra - bara det inte händer på min gård!
Avslutningsvis har industrin givetvis inget intresse av att "föröda och förstöra" marker för evig tid. Utan närmare argumentation så borde det vara lätt att av "förnuftsskäl" inse att en sådan strategi skulle vara förödande för industrin - och för alla andra. Det är ytterst förnuftigt att bryta den unika kalken på Gotland. Det är också förnuftigt att skydda miljön. Både nu och för all framtid.
Nordkalk menar att detta går att göra tack vare mänsklig kunskap och genom samförstånd och sammanjämkning av olika intressen. Miljölagstiftningen syftar just till ett sådant förfarande. Så har människan alltid arbetat.
Nordkalk tror på gotlänningarnas handlingskraft, självbevarelsedrift och på den svenska miljölagstiftningen. "Både och" men inte "antingen eller" är förnuftigt - och då tryggar vi både tillgången till unik kalksten och förnuft.