Fler tankar om vaccin
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Först vill jag klargöra att jag är mycket mån om mina barn. Kanske lite för överbeskyddande. Men världen är vad vi har gjort den till. På gott och ont. Och som mycket luttrad och tillrufsad vill jag peka ut de allra värsta farorna för de mina.
Jag tar information, överväger och drar därefter egna slutsatser. Och det gäller det mesta från gifter i mat, i kläder, i dryck, och som i det här fallet, vad det sprutglada gänget har för sig. Och vad de har i sina sprutor. Och det är vad jag ska bemöta här och nu.
Mitt ställningstagande i vaccinationsfrågor föregås av att jag sökt en bred mångsidig information och klarhet i vad som kan vara bra eller dåligt. Eller som man kanske kan uttrycka sig. Vad som är minst dåligt.
Vad som skiljer mig från de som förfasas över mitt ställningstagande är förmodligen att jag har lyssnat på båda sidorna. Vilket kan vara bra att göra.
Efter min insändare som du uppmärksammat, så har några personen frågat mig om på vilka grunder jag gör mitt ställningstagande. Vilket är intressant för det visar att man intresserar sig för frågan. Det finns mycket att orda om barnsjukdomar men vi tar mässlingen som ett exempel.
Att få mässlingvaccin som barn är ingen garanti mot att man inte får mässling och det ökar också i stället risken att man drabbas av det senare i livet. Sidoeffekterna av mässlingvaccin kan resultera i att ett barn behöver särskild omvårdnad för resten av livet. Det är mycket mera besvärligt än att ha ett barn hemma från skolan i två-tre veckor.
1991 inträffade en mässlingsepidemi på Nya Zeeland. Vaccinationsförespråkarna såg då en möjlighet att förorda vaccinationer, vilket också skedde. De iscensatte en kampanj där man lyckades skapa panik hos många föräldrar.
Civilförsvarsfordon med högtalarsystem på taket kördes ut på gator och torg och proklamerade att ett dödligt virus härjade och att barn var tvungna att få en injektion för att skydda sig. Propagandisterna sa att även barn som redan var vaccinerade skulle återvaccineras, annars kunde de dö. Massvis av människor flockades på vaccinationsklinikerna. Även små barn som hade vaccinerats inom ett år tidigare, återvaccinerades. Det verkade inte bekymra föräldrar att den första dosen hade givits med löftet om livslång immunitet.
Efteråt fick hela ansvaret för emotionellt stöd till de föräldrar till barn som drabbats av hjärnskador på grund av vaccinet, gå till Immunisation Awareness Society (IAS). Kampanjens intensitet slutade på en fredag i en vecka med meddelandet att vaccinationskampanjen hade varit framgångsrik och att epidemin nu var under kontroll.
Veckan efter ökade fallen av mässling lavinartat, men massmedia höll tyst om det. De var inte intresserade av att allmänheten fick tillgång till fakta. Media rapporterade bara vad som än kom från Health department.
Health department använde massmedia som ett verktyg för social kontroll. Detta förfarande sker hela tiden, överallt, i hela världen. Vaccinet misslyckades alltså.
Det är således dokumenterat att även fast människor har en hög nivå av antikroppar mot mässlingen, drabbas man av sjukdomen. (Markowitz, L.E., Preblud, S.R., et al., Duration of live measles vaccine-induced immunity. Ed Infect Dis J 1990;9(2):101-110.)
1988 blev mässlingsviruset frekvent förekommande i Finland, och tusentals barn fick mässlingen. Många som blev sjuka hade vaccinerats. (Paunio, A., Peltola, H., et al., Explosive school-based measles outbreak: intense exposure may have resulted in high risk, even among revaccinates. Am J Epidemiol 1998;148(11):1103-1110.)
En del medicinska auktoriteter i Amerika använder Orwellsiskt dubbeltänk-terminologi för att dölja mässlingsvaccinets misslyckande. De kategoriserar fall av mässlingen som "preventable" och "non-preventable".
Genom att dela upp fallen på detta sätt undviker de att behöva säga hur många av de vaccinerade som drabbas.
Australiska myndigheter använder också denna terminologi. När en vaccinerad person får mässlingen kallas det "non-preventable.
Således så finns det mycket att fundera på och överväga. Om man är mån om sina barn och vill deras allra bästa.