Något av centrum för det svenska firandet brukar de orter och platser vara som besöks av kungaparet med Skansen i Stockholm som dagens avslutning. Kungen och drottningen symboliserar samhörigheten och det gemensamma. Den glädjande och berikande mångfalden kommer samman i enighet bakom vår flagga, vårt statsskick och ett värnande av demokratiska och frihetliga institutioner med många hundra år av historia.
Tiden runt nationaldagen samt i samband med kung Carl XVI Gustafs eller kronprinsessan Victorias födelsedagar brukar också tas som utgångspunkt av republikaner för att framföra kritik mot den rådande ordningen. Det krav på monarkins avskaffande som en del partier har inskrivna i sina idéprogram dammas av.
Mätningar och opinionsundersökningar, exempelvis den utförd av SOM-institutet vid Göteborgs universitet, brukar dock avslöja den kompakta uppslutning som finns i Sverige bakom vårt statsskick. Ibland brukar rent av republikanerna medge att det handlar om en tung uppförsbacke.
Så självklart och naturligt som det känns idag har det dock inte alltid varit. Under det radikala 1970-talet fanns det starka krafter som önskade ersätta kungen med en president. De konstitutionella förändringar som då genomfördes innebar ytterligare begränsningar samtidigt som riksdagens talman tilldelades en jämfört med andra länder starkare ställning genom uppdraget att föreslå regeringsbildare. Att den grundlagsutredning som nu arbetar uttryckligen inte har uppdraget att fundera kring själva statsskicket är emellertid ett talande tecken på ett förändrat synsätt.
Monarkin binder samman. I tid över generationer. Regentlängderna blir ett slags historiens ledstänger. Ett geografiskt avlångt land med skillnader mellan regioner har därmed något delat. I samband med oro och yttre påfrestningar har de kungliga familjerna visat sig vara samlande gestalter. Under andra världskriget sökte sig både de norska och holländska regenterna till London för att där leda arbetet i exil. I Köpenhamn red den danska kungen på gatorna och utgjorde på så sätt ett hopp om en framtid utan förtryckare och ockupationsmakt. Och för trettio år sedan säkrades den då unga spanska demokratin genom att kung Juan Carlos genom ett TV-anförande tog avstånd från försöket till militärkupp.
Liksom vårt språk är en viktig minnesbärare finns det anledning att i nationaldagstider också påminna om annat som håller oss samman. Dit hör onekligen det statsskick som varit Sveriges i århundraden. En tillbakablick visar ett land där inga krig utkämpats på eget territorium under 200 år. En stabil konstitutionell demokrati som lyckats undvika revolution och uppgörelser även om det ibland varit snubblande nära. Förändringar och teknisk utveckling har kanske lättare kunnat hanteras och bejakas tack vare förankringen.
Det finns all anledning att fira. Och bevara!